Hur orsakar glioblastom multiforme döden? En förklaring

Glioblastom multiforme är en mycket aggressiv form av hjärncancer som kännetecknas av snabb tillväxt och spridning av cancerceller inom hjärnan. På grund av sin aggressiva natur och de stora svårigheterna att behandla tumören är sjukdomen oftast dödlig. Här förklarar vi vilka mekanismer som kan leda till att en person avlider av glioblastom multiforme.

1. Ökat intrakraniellt tryck

När tumören växer inom hjärnan stiger trycket inne i skallen, vilket kan ge upphov till flera allvarliga symtom som svår huvudvärk, illamående, kräkningar och krampanfall. Om trycket blir för högt kan hjärnan klämmas in mot skallbasen (så kallad inklämning eller herniering) – ett akut, livshotande tillstånd.

2. Förstöring av frisk hjärnvävnad

Tumörcellerna invaderar och förstör gradvis frisk hjärnvävnad, vilket stör hjärnans normala funktioner. Detta kan leda till en rad neurologiska problem, exempelvis nedsatt rörelseförmåga, talsvårigheter, kognitiv svikt och personlighetsförändringar.

3. Hjärnödem

Tumören kan också orsaka hjärnödem, det vill säga en ansamling av vätska i hjärnvävnaden. Ödemet ökar det intrakraniella trycket ytterligare och förvärrar de neurologiska symtomen.

4. Krampanfall

Glioblastom multiforme åtföljs ofta av krampanfall, som beror på onormal elektrisk aktivitet i hjärnan. Krampanfall kan vara farliga och leda till olyckor, kroppsskador och medvetslöshet.

5. Infektioner

Eftersom immunförsvaret försvagas både av tumören själv och av behandlingarna blir patienter mer mottagliga för infektioner. Tillstånd som lunginflammation eller sepsis (blodförgiftning) kan ytterligare försämra hälsan och i slutändan bidra till dödsfallet.

6. Kakexi

Vissa patienter utvecklar kakexi, ett tillstånd som kännetecknas av extrem viktminskning, muskelavmagring och uttalad svaghet. Kakexi är vanligt vid avancerad cancer och leder till en kraftig försämring av allmänhälsa och livskvalitet.

Dålig prognos trots behandlingsframsteg

Glioblastom multiforme är en svår sjukdom att behandla, och trots framsteg inom onkologin är den fortfarande i stort sett obotlig. Prognosen för personer som får diagnosen är ofta ogynnsam, med en genomsnittlig överlevnadstid på allt från några månader upp till några få år efter diagnos.