Strålbehandling är en av de mest använda behandlingsmetoderna vid prostatacancer och finns i två huvudformer: extern strålterapi och intern strålterapi. Bägge är effektiva, men de kan också orsaka olika biverkningar som är viktiga att känna till innan behandlingen påbörjas.
Extern strålterapi ges normalt fem dagar i veckan under cirka åtta veckor. Inför behandlingen markeras huden för att strålen ska riktas exakt mot tumören. En maskin som liknar en röntgenapparat sänder sedan högdosstrålar genom hulen. Varje behandlingstillfälle tar bara några minuter och är smärtfritt.
Intern strålterapi, som även kallas brakyterapi, innebär att små radioaktiva kapslar, så kallade "frön", placeras direkt in i prostatan. Själva ingreppet tar ungefär en timme och är ofta smidigare än extern strålning, eftersom återkommande behandlingstillfällen inte behövs.
Båda behandlingsformerna kan ge biverkningar som vävnadsskador, besvär med urinblåsan, inkontinens, impotens och nedsatt fertilitet samt trötthet. Vissa biverkningar går över när behandlingen har avslutats.
Enligt Seattle Cancer Care Alliance uppstår svåra vävnadsskador hos mindre än 1 procent av männen som behandlas med extern strålning. Skador är därmed mycket ovanliga, men inte omöjliga. Den externa strålningen kan skada vävnader i urinblåsan och ändtarmen, och ibland behöver skadorna åtgärdas med kirurgi.
Tarmbesvär är relativt vanliga under pågående strålbehandling. Vanliga symtom är diarré, plötsliga tarmträngningar och förvärrade hemorrojder. Har du redan tarmproblem innan behandlingen brukar besvären bli kraftigare. Ofta kan läkemedel ges för att kontrollera biverkningarna. Statistiskt sett drabbas cirka 20 procent av männen av långvariga tarmproblem, även efter avslutad behandling.
Urinblåsans slutmuskel (sfinkter) kan skadas under strålbehandlingen, vilket kan ge läckage och ett starkt behov av att urinera – alltså inkontinens. Detta drabbar cirka 8–10 procent av de män som genomgår strålbehandling. Vissa behöver därefter använda skydd permanent för att undvika läckage på kläderna. Blir inkontinensen tillräckligt allvarlig kan en operation krävas för att åtgärda problemet.
Strålbehandlingen kan påverka förmågan att få eller bibehålla erektion, vilket leder till impotens. Ungefär 50 procent av männen som genomgår strålbehandling drabbas i någon grad. Normalt finns dock läkemedel som kan hjälpa till att rätta till problemet.
Tillsammans med impotensen kan även infertilitet uppstå, eftersom strålningen skadar spermier i testiklarna. För yngre män kan detta vara ett extra stort bekymmer. Innan behandlingen påbörjas är det därför möjligt att ta ut spermier och frysa dem för senare användning.
Trötthet är en av de allra vanligaste biverkningarna vid strålbehandling. Många behöver vila mer och ta tupplurar under behandlingsperioden. Tröttheten försvinner oftast inom en till två månader efter avslutad behandling. Att prata med en nutritionist eller dietist om vilken kost som kan minska tröttheten kan vara till stor hjälp.
De flesta biverkningar av strålbehandling mot prostatacancer är övergående, men vissa kan bli bestående. Diskutera alltid riskerna och vad du själv kan göra för att förebygga och lindra besvär med din onkolog eller urolog innan behandlingen startar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online