Många patienter får i sig radioaktiva ämnen som en del av en medicinsk undersökning som kallas nuklearmedicinsk undersökning. Det handlar dock inte om vanlig mat, utan om speciella preparat som ofta tas via munnen eller injiceras direkt i en blodåder.
Vid en nuklearmedicinsk undersökning får patienten en mycket liten och noga beräknad mängd radioaktivt ämne. Ämnet sprids med blodet genom kroppen och samlas i det organ eller den vävnad som ska undersökas. Specialiserade kameror registrerar därefter strålningen som ämnet avger, och informationen omvandlas till detaljerade bilder av organets eller vävnadens funktion.
Till skillnad från många andra bilddiagnostiska metoder visar dessa undersökningar inte bara hur ett organ ser ut, utan också hur det faktiskt fungerar – vilket gör dem värdefulla för att upptäcka sjukdomar i tidigt skede.
Nuklearmedicinska undersökningar används ofta för att diagnosticera en rad olika tillstånd, bland annat:
Radioaktiva ämnen används inte bara för diagnostik utan kan också ingå i själva behandlingen. Vid vissa former av strålbehandling används höga stråldoser för att döda cancerceller. Genom att koppla radioaktiva ämnen till läkemedel som söker sig till tumören kan strålningen riktas direkt mot cancercellerna, vilket minimerar skadan på omgivande frisk vävnad.
Mängden radioaktivitet som används vid diagnostiska undersökningar är mycket låg och riskerna bedöms som små jämfört med nyttan av en korrekt diagnos. Strålningen minskar gradvis i kroppen när ämnet sönderfaller och lämnar kroppen, oftast inom några timmar till några dagar. Patienter får därför ibland råd om god handhygien och extra toalettbesök under det första dygnet efter undersökningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online