Marietisteln är en växt med lila och rosa blommor vars medicinska fördelar har utnyttjats i tusentals år. Enligt National Cancer Institute används växtens frukter och frön för att framställa preparat mot lever- och gallgångsbesvär samt för att lindra kemoterapins toxicitet. Eftersom den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) ännu inte godkänt marietistel som behandling mot cancer eller andra medicinska tillstånd, säljs den i USA endast som ett växtbaserat kosttillskott.
Marietisteln tillhör arten Silybum marianum och växer som ettårig eller tvåårig planta. Den härstammar från Medelhavsområdet men förekommer numera i många delar av världen, bland annat i USA. Det aktiva ämnet i marietisteln är silymarin – ett flavonoidkomplex, alltså en klass av sekundära växtämnen – som står för växtens gynnsamma egenskaper. Silymarin är en antioxidant som extraheras ur växtens frön, och begreppet används ofta synonymt med "marietistel".
Enligt Mayo Clinic används marietistel oftast för att behandla lever- och gallblåsebesvär. Ursprungligen togs växten som tillskott mot menstruationsproblem, depression och åderbråck, samt för att öka mjölkproduktionen under amning. Dess moderna popularitet bygger dock främst på användningen vid leversjukdomar.
Marietistelns fördelar tros bero på dess rapporterade förmåga att både stimulera bildningen av nya celler och hämma tillväxten av skadliga celler, i synnerhet cancerceller. Därför används den bland annat vid levercirros, toxininducerade leverskador (till exempel svampförgiftning), gallblåsebesvär, kronisk hepatit (hepatit C), högt kolesterol och cancer. Marietistel kan även sänka blodsockernivåerna.
Enligt National Cancer Institute kan marietistel dessutom göra kemoterapi mer effektiv och mindre toxisk. Växten är känd för att kunna bromsa tillväxthastigheten hos cancerceller.
Marietistel tas vanligtvis i form av kapslar eller tabletter. Enligt Mayo Clinic bör vuxna från 18 års ålder ta 230–600 milligram silymarin per dag, uppdelat på två eller tre doser.
Enligt Mayo Clinic kan personer som är allergiska mot prästkragar, kronärtskocka, åkertistel, kiwi eller något av marietistelns beståndsdelar (silibinin, silychristin, silydianin, silymonin, siliandrin) även reagera på marietistel. Svåra allergiska reaktioner är dock ovanliga. Möjliga biverkningar inkluderar nedsatt aptit, halsbränna, diarré, ledvärk och gaser – även dessa är sällsynta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online