Barfoeds test används i biokemin för att skilja monosackarider med en fri aldehydgrupp från monosackarider med en potentiell aldehydgrupp samt från disackarider. Testet utnyttjar skillnaden i reduktionshastighet mellan olika sockerarter, vilket gör det möjligt att differentiera dem från varandra.
Barfoeds reagens är en lösning av kopparacetat i utspädd ättiksyra. När ett prov upphettas tillsammans med reagenset kommer monosackarider med en fri aldehydgrupp att snabbt reducera koppar(II)-jonerna till kopparsuboxid (kuprooxid, Cu₂O). Detta syns som en tegelröd fällning som bildas inom några få minuter och som därmed indikerar en positiv reaktion.
Laktos är en disackarid som är uppbyggd av glukos och galaktos. Eftersom laktos inte har någon fri aldehydgrupp kan den inte omedelbart reducera kopparjonen till kopparsuboxid. Laktos ger därför ett negativt resultat i Barfoeds test och ingen röd fällning bildas inom den tidsram där monosackarider ger positivt utslag.
Det är dock värt att nämna att laktos är en reducerande disackarid. Vid förlängd upphettning kan en röd fällning så småningom uppstå, eftersom sockerartens ringform långsamt öppnas och frilägger en aldehydgrupp. Denna tröga reaktion skiljer sig tydligt från monosackaridernas snabba respons och är just därför som Barfoeds test effektivt kan åtskilja de två sockertyperna från varandra.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online