Matsmältningssystemet gör det möjligt för näringsämnen att ta sig från omgivningen in i kroppens cirkulationssystem, enligt Colorado State University. Detta kan dock inte ske om inte maten först bryts ner till extremt små molekyler genom mekanisk och enzymatisk smältning. När maten väl delats upp i molekyler som kroppen kan tillgodogöra sig, absorberar tarmslemhinnan enkla sockerarter, aminosyror och fetter ut i blodet.
Matsmältningssystemet styrs av hormoner som bildas i magsäcken, slemhinnan och tunntarmen, enligt National Digestive Diseases Information Clearinghouse. De viktigaste hormonerna som reglerar matsmältningen är gastrin, sekretin och kolecystokinin.
När gastrin frisätts signalerar det till magsäcken att producera saltsyra, som används för att bryta ner maten. Gastrin bidrar dessutom till den normala celltillväxten i magsäckens, tunntarmens och tjocktarmens slemhinna.
Sekretin får bukspottkörteln att bilda matsmältningsvätska med höga halter bikarbonat. Bikarbonatet neutraliserar det sura maginnehållet innan det når tunntarmen. Hormonet stimulerar även produktionen av pepsin – ett enzym som hjälper kroppen att smälta olika typer av proteiner – samt leverns bildning av galla.
Den tredje huvudsakliga matsmältningshormonen är kolecystokinin, som stimulerar nedbrytningen av fetter och proteiner.
Det viktigaste stället för upptag av näringsämnen är tunntarmen, enligt Southern Illinois University School of Medicine. Tarmen spelar därmed en central roll för kroppens balans av elektrolyter och vatten. Elektrolyter är livsviktiga mineraler i blodet som bär en elektrisk laddning, enligt Medline Plus, en tjänst från USAs nationella bibliotek för medicin och NIH.
Tunntarmens insida är täckt av fingerlika utskott som kallas villi, eller tarmludd. Dessa ökar tarmens yta avsevärt, vilket gör att näringsämnen kan tas upp effektivt och föras direkt ut i blodet. Ileocecal-klappen ansvarar sedan för att föra det smälta materialet vidare till tjocktarmen.
Matsmältningskanalen börjar i matstrupen och fortsätter via magsäcken och tolvfingertarmen till tunntarmen, tjocktarmen och ändtarmen, för att slutligen lämna kroppen genom analöppningen, enligt National Digestive Diseases Information Clearinghouse.
Den vuxna människans matsmältningskanal är cirka nio meter, motsvarande 30 fot, lång.
Kor har flera magar som hjälper dem att bryta ner sitt foder. Fodret cirkulerar genom magarna två till tre gånger innan det lämnar kroppen. Trots detta komplicerade system är koens matsmältning faktiskt mindre effektiv än människans.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online