
Äggvitan är den del av ägget som omger gulan. Den blir först vit när den tillagas – en kemisk förändring där de långa aminosyrakedjorna vecklas ut till en betydligt mer stabil och stel struktur. Även om gulan är äggets främsta näringskälla bidrar äggvitan också med värdefull näring. Det tekniska namnet för äggvita är albumen.
Enligt USA:s jordbruksdepartement (USDA) väger en stor äggvita cirka 33 gram, varav ungefär 29 gram är vatten. En enda stor äggvita innehåller bara omkring 16 kalorier (kcal). Med ungefär 0,1 gram fett och 0,2 gram kolhydrater är äggvitan ingen betydande källa till dessa näringsämnen.
Av de 33 grammen i en stor äggvita utgör proteinet cirka 10 procent, alltså ungefär 3,6 gram. Det motsvarar ungefär hälften av äggets totala proteininnehåll, inklusive gulan. Äggvitor innehåller alla aminosyror som är essentiella för människan. Eftersom äggvitan saknar kolesterolet från hela ägget men bidrar med ungefär hälften av proteinet separeras äggvitan ofta från gulan som en fettsnäll källa till aminosyror.
Äggvitor är försumbara källor till mineraler. En enda stor äggvita innehåller 6,6 mikrogram (mcg) selen, ungefär 9 procent av det rekommenderade dagliga intaget. Den innehåller även cirka 55 milligram vardera av natrium och kalium, vilket motsvarar omkring 2 procent av det rekommenderade dagliga intaget av dessa näringsämnen. Kalciuminnehållet ligger under 1 procent av dagsbehovet, medan magnesiumet utgör cirka 1 procent.
Äggvitan är inte en särskilt viktig källa till vitaminer, eftersom större delen av äggets vitamininnehåll finns i gulan. Trots detta ger en stor äggvita cirka 9 procent av det dagliga rekommenderade intaget av riboflavin (vitamin B2) och omkring 1 procent av det rekommenderade intaget av pantotensyra (vitamin B5). Dessutom innehåller äggvitan cirka 0,4 milligram kolin och 0,1 milligram betaïn, för vilka inget rekommenderat dagligt intag har fastställts.
Enligt USDA har ungefär ett av varje 30 000 ägg i USA någon påvisbar salmonellainfektion. Även om infektionen är relativt ovanlig kan äggvitor bära på bakterien. Därför rekommenderas inte att man äter råa äggvitor. Tillagade äggvitor är dessutom lättare att smälta. Mycket vanligare än salmonellainfektion är dock allergiska reaktioner mot ägg, som oftare hänger samman med äggvitan än med gulan. Personer med akut äggviteallergi kan inte smälta albumenet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online