Sedan 1950-talet har forskare trott att den näringsrika gelé som utfodras till vissa binlarver är nyckeln till att de utvecklas till biodrottningar. En del teoretiserade att substansen, som kallas kunglig gelé eller royal jelly, skulle kunna ha en liknande effekt på människor. Sedan dess har den metabola process som skapar en biodrottning kartlagts och kopplats till kunglig gelé. Även om samma effekt inte kan återskapas hos människor har man identifierat ett rikt innehåll av mineraler och proteiner i gelén, och vissa har tillskrivit den kolesterolsänkande, antiinflammatoriska, läkande och antibiotiska egenskaper som vetenskapen fortfarande försöker verifiera.
Kunglig gelé är en sekretion från honungsbin som används för att utfodra avkomman under larvens första fyra utvecklingsdagar. Om bikolonin behöver en ny drottning fortsätter larven att få stora mängder kunglig gelé, vilket triggar utvecklingen av en stor, fertil drottning i stället för en steril arbetsbi eller drönare. Drottningen äter därefter ingenting annat än kunglig gelé under hela sitt vuxna liv.
Kunglig gelé består till största delen av vatten – cirka 67 procent – och av den torra delen är ungefär 45 procent protein. Minst 29 olika aminosyror har identifierats i kunglig gelé, inklusive samtliga av dem som är essentiella för människan. Merparten förekommer som glykoproteiner, vilka ingår i cellväggar och reglerar aktiviteten mellan celler. Cirka 2 procent av proteininnehållet utgörs av fria aminosyror, framför allt prolin och lysin. Minst ett av proteinerna har visat sig ha antibakteriella egenskaper: i en studie publicerad 1990 visade ämnet royalisin en potent antibakteriell verkan.
Ungefär hälften av den vattenfria delen av kunglig gelé består av socker. Fruktos är det dominerande sockret, följt av glukos. Tillsammans utgör de 90 procent av det totala sockerinnehållet, i proportioner som liknar honungens. Sockret ger gelén dess honungsliknande konsistens och bidrar till dess stimulerande effekt.
En relativt liten andel av kunglig gelé utgörs av lipider, det vill säga fettsyror. För biokemister är lipidinnehållet särskilt intressant eftersom strukturen är ovanlig – den består främst av kortkedjiga fettsyror. Dessa lipider tros ligga bakom de flesta av de biologiska egenskaper som tillskrivs kunglig gelé, i synnerhet sänkningen av kolesterolvärden och stimuleringen av gliaceller – icke-neuronala celler som bildar myelinet, den skyddande isolering som omger friska nervceller.
Cirka 3 procent av den vattenfria delen består av mineraler, enzymer och vitaminer, bland annat B5 (pantotensyra) och B6 (pyridoxin) samt spår av C-vitamin. Gelén är relativt rik på kalium och kalcium och innehåller mindre mängder natrium, zink, järn, koppar och mangan. Ett insulinliknande ämne har också påvisats i kunglig gelé, liksom flera enzymer som underlättar smältningen och kroppens tillvaratagande av övriga näringsämnen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online