För de flesta friska människor handlar viktminskning om en enkel matematisk ekvation: färre kalorier in än vad som förbrukas. För andra är det dock betydligt mer komplicerat. Modern vetenskap ger ständigt ny information om de fysiologiska faktorer som kan hindra – eller till och med motverka – en framgångsrik viktnedgång. En av dessa banbrytande insikter rör hur hypotalamus samverkar med kroppens fettceller för att upprätthålla en hälsosam vikt.
Enligt National Institutes of Health:s medicinska ordlista definieras hypotalamus som "den del av hjärnan som styr flera kroppsfunktioner, bland annat ätande, andning, drickande, temperatur samt frisättningen av många hormoner". Eftersom hypotalamus är helt avgörande för kroppens normala funktion kan en funktionsstörning orsaka en rad olika fysiska besvär. Ett av dessa möjliga besvär är viktökning, som i vissa fall kan leda hela vägen till fetma.
År 1946 publicerade forskaren J.R. Brobeck en banbrytande studie om hungerens ursprung. Han experimenterade med laboratoriemöss, varav några hade lesioner, alltså vävnadsskador, i hypotalamus. När skadorna lokaliserades till en viss del av körteln åt försöksmusen tills den blev sjukligt fet. När skadorna istället uppstod i en annan del av körteln vägrade musen att äta – i vissa fall svulte den till och med ihjäl. Experimentet visade tydligt körtelns centrala roll för upplevelsen av aptit och hunger.
År 2004 lade Dr. Jeffrey Friedman, forskare vid Rockefeller University i New York, till en viktig pusselbit till Brobecks då årtionden gamla upptäckt. Hans forskargrupp upptäckte och namngav ett hormon som kallas leptin, vilket produceras i kroppens fettceller. Leptin "kommunicerar" med hypotalamus och signalerar till den att reglera våra ätmönster.
För att förstå hur leptin påverkar vårt ätande är det viktigt att veta hur fettcellerna använder hormonet för att "kommunicera". Friska, fungerande fettceller producerar alltid leptin. När det därför finns en stor mängd lagrad energi i kroppen producerar alla dessa talrika fettceller leptin samtidigt, vilket gör att andelen hormonet i blodet ökar. Leptinet "talar om" för hypotalamus att sluta utlösa hungerkänslan, så att nivåerna sjunker igen. Omvänt, när det finns lite fett i kroppen och leptinnivåerna är proportionellt låga, utlöser denna brist en kraftig hunger hos körteln.
Dr Friedmans studie identifierade två grupper av överviktiga personer som potentiellt skulle kunna uppnå utmärka resultat med klinisk behandling: de som har höga nivåer av leptin cirkulerande i blodet men som av ännu okända anledningar inte får någon korrekt respons i hypotalamus, samt de vars fettceller inte producerar tillräckligt med leptin för att kommunikationen ska fungera. Den första gruppen är svårare att hjälpa, eftersom effektiva metoder för att öka körtelns känslighet för leptin fortfarande befinner sig i utvecklingsstadiet. Den andra gruppen kan däremot potentiellt behandlas med syntetiskt leptin, vilket kan underlätta följsamheten under en strikt kalorifattig diet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online