Med en ökad tillgång på mat och ett stigande kaloriintag började fetma bli ett betydande folkhälsoproblem under 1900-talet. I kombination med de orealistiska skönhetsideal som reklam och populärkultur skapade började den medicinska industrin utveckla läkemedel som skulle hjälpa människor att gå ner i vikt. Den första bantningsmedicinen lanserades redan på 1950-talet. Sedan dess har flera preparat kommit och gått – ofta efter att allvarliga biverkningar upptäckts.
Amfetamin, i folkmun kallat "speed", var det enda viktnedgångsläkemedel som fanns tillgängligt under hela 1950- och 1960-talen. Substansen utvecklades första gången i Tyskland 1887 och användes i behandlingen av en rad olika tillstånd, bland annat schizofreni, opiatberoende och huvudskador. Dess roll som bantningsmedel blev snarare en biprodukt av dessa behandlingar. Användningen av amfetamin mot övervikt avslutades så småningom på grund av risken för beroende och andra allvarliga medicinska problem.
År 1972 godkände den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA ett nytt bantningsläkemedel: fenfluramin. År 1997 drogs dock fenfluramin och besläktade preparat tillbaka från världsmarknaden på grund av allvarliga och i vissa fall dödliga biverkningar. Preparatet kunde skada hjärtklaffarna och orsakade hos vissa patienter pulmonell hypertension, det vill säga högt blodtryck i lungornas blodkärl.
Dexfenfluramin introducerades på den amerikanska marknaden 1996 under varumärket Redux. Redan året därpå tog FDA bort preparatet från marknaden tillsammans med fenfluramin på grund av liknande hälsorisker. Läkemedlet verkade genom att hämma återupptaget av signalsubstansen serotonin, vilket framför allt dämpade aptiten på kolhydrater.
Kombinationen av fentermin och fenfluramin introducerades som bantningshjälp relativt sent, trots att fenfluramin aldrig godkänts på egen hand som viktnedgångsläkemedel. Fentermin hade funnits tillgängligt sedan 1960-talet, men det var först i mitten av 1990-talet som kombinationen godkändes som receptbelagd bantningsmedicin. Kombinationen verkade genom att stimulera ett flertal signalsubstanser samt hypotalamus, den del av hjärnan som styr hunger och mättnad, för att dämpa aptiten.
Sibutramin var länge det mest aktuella läkemedlet mot fetma och såldes under varumärket Meridia. Det verkade genom att öka nivåerna av signalsubstanserna noradrenalin och serotonin, vilket dämpade aptiten. Sibutramin ordineras alltid tillsammans med en läkarrekommenderad kalorireducerad kost och ofta även ett träningsprogram. Biverkningar är ovanliga men kan omfatta frossa, oregelbunden hjärtrytm och högt blodtryck. I vissa fall kan sibutramin även utlösa klinisk depression. År 2010 drogs preparatet tillbaka från marknaderna i både Europa och USA efter studier som visade en ökad risk för hjärt-kärlhändelser hos vissa patientgrupper.
Historien om bantningsmediciner visar tydligt hur svårt det är att utveckla effektiva viktnedgångsläkemedel utan allvarliga biverkningar. Många preparat som en gång lovande minskade kroppsvikten har senare dragits tillbaka när långtidseffekterna blivit kända – något som gjort forskningen inom området både försiktigare och mer noggrann över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online