En diagnos av uppmärksamhetsstörning (ADD) av ouppmärksam typ innebär att ditt barn lider av koncentrationssvårigheter, glömska och frekvent dagdrömmeri. Även om hyperaktivitet inte är lika påtaglig som vid ADHD, har barnet ändå svårt att följa samtal och lyssna på instruktioner. Det kan också ha problem med att komma ihåg detaljer och att slutföra påbörjade uppgifter. Behandlingsmöjligheterna är många och omfattande, och kan inkludera medicinering, samtalsterapi, beteendemodifiering, neurofeedback, kostförändringar och motion. Vilken behandling som passar bäst är ett personligt val som baseras på barnets personlighet, familjens värderingar och hur störningen påverkar barnets vardag.
Läkemedel fungerar ofta bra, ibland till och med dramatiskt, vid behandling av ADD. Stimulantia som Adderall, Ritalin och Dexedrine ökar dopaminnivåerna i hjärnan och skapar en lugnande effekt. Medicinering gör det möjligt för barnet att delta bättre i undervisningen och stärker de kognitiva förmågorna. Bättre skolprestationer leder i sin tur till förbättrade sociala relationer och högre självkänsla. Stigmat med att behöva gå till skolsköterskan mitt på dagen kan undvikas tack vare långverkande preparat som Adderall XR, som verkar i upp till 12 timmar. För barn som har svårt att svälja tabletter finns medicinen även i flytande form eller som hudplåster.
Användningen av stimulantia är omdiskuterad, bland annat på grund av bristande långtidsstudier och frågor kring FDA-godkännande. Om ett läkemedel exempelvis är "off label" innebär det att läkaren får förskriva det, trots att det inte formellt godkänts för just denna diagnos av amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA. Möjliga biverkningar inkluderar ökad hjärtfrekvens, aptitlöshet, sömnlöshet och darrningar. Dessutom kan behandling med stimulantia ibland kräva ytterligare en medicinering för att motverka oönskade symtom. Diskutera alltid noggrant med barnets läkare innan behandling påbörjas.
Neurofeedback är en intressant och ofta uppskattad behandlingsform. Metoden syftar till att träna upp barnets förmåga att själv reglera beta-hjärnvågorna. Barnet spelar ett biofeedback-baserat videospel, ursprungligen utvecklat av NASA år 1994 för att träna piloters förmåga att fokusera. Neurofeedback har visat goda resultat och kan öka uppmärksamhetsspannet på lång sikt.
Kosten är ett annat alternativ. Många föräldrar tar ordspråket "man är vad man äter" på allvar. Att utesluta allergiframkallande livsmedel (soja, vete, ägg, nötter) samt färgämnen och tillsatser kan förbättra uppmärksamheten och ge en lugnande effekt som liknar medicineringens.
Daglig motion bör inte heller underskattas. Barn med ADD löper större risk att drabbas av depression. Fysisk aktivitet höjer dopaminnivåerna och motverkar nedstämdhet och oro.
Barn med ouppmärksam ADD uppmärksamas inte lika ofta som barn med utagerande beteendeproblem. Många är blyga och tystlåtna i de tidigare skolåren. När kraven sedan ökar i mellan- och högstadiet blir barnet ofta allt mer glömskt, vilket påverkar läxläsning, studievanor och så småningom betygen. Om svårigheterna är tillräckligt stora kan barnet ha rätt till specialpedagogiskt stöd och ett individualiserat anpassningsprogram, exempelvis en så kallad 504-plan i USA. Anpassningar kan innefatta förlängd tid på prov, pauser vid behov, påminnelser och ledtrådar, strategiskt valda sittplatser samt visuella scheman som hjälper barnet att strukturera skoldagen.
Efter att ha accepterat diagnosen är det viktigt att aktivt söka behandling. Att ignorera problemet kan få allvarliga konsekvenser. Ett barn som inte hinner ikapp socialt och akademiskt riskerar dåliga betyg, lågt självförtroende, depression och i värsta fall drogmissbruk senare i livet. Fortsatt rådgivning och vägledning för både barnet och familjen är nödvändig för att hantera den oro och ångest som en diagnos ofta medför. Med rätt kombination av stöd, behandling och förståelse kan ett barn med ouppmärksam ADD utvecklas väl både i skolan och i livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online