1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Dubbel diagnos: ADHD och OCD – när två diagnoser samexisterar

Ett fall med två samtidiga psykiska diagnoser är svårt att behandla när bara en av sjukdomarna är känd. Uppslukning i ohälsosamma tankar och aktiviteter pågår tills en läkare hittar den fullständiga orsaken. När läkare fattar behandlingsbeslut för patienter med både adhd (attention deficit hyperactivity disorder) och ocd (tvångssyndrom) behöver de ta hänsyn till svårigheterna i patientens vardag. Först när hela tillståndet är diagnosticerat blir vården av en störning som påverkar det dagliga livet, relationerna och förmågan att uppnå mål verkligt effektiv.

Två olika diagnoser

Adhd och ocd är två olika typer av störningar: adhd är en beteendestörning medan ocd är en ångestsjukdom. Diagnostikmanualen DSM-IV beskriver adhd som ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet. Det finns tre undertyper: huvudsakligen ouppmärksam, huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv och kombinerad. Ocd innebär att personen plågas av tvångstankar – olämpliga, påträngande tankar – samt av ett tvång att utföra beteenden som lindrar ångesten som tankarna orsakar. Ocd förekommer tillsammans med den huvudsakligen ouppmärksamma undertyperna av adhd samt den kombinerade undertyperna.

Ett sammanhängande livstillstånd

En patient med en psykisk störning som omfattar både adhd och ocd upplever ett och samma funktionsnedsättande tillstånd. Distraherbarheten från viktiga åtaganden och sysselsättningar, tillsammans med det därmed förknippade olämpliga beteendet, försämrar det normala livet. Patientens liv avbryts och kan bli lidelsefullt på grund av otillräcklig uppmärksamhet gentemot viktiga människor och engagemang, samt störningar i gynnsamma beteenden. Relationer med familj och vänner kan bli dysfunktionella, och misslyckanden kan inträffa i arbetet eller studierna. Även om dessa konsekvenser kan uppstå vid varje enskild störning blir den kombinerade effekten ett betydligt större lidande.

Den dubbla diagnosen

Patienten diagnostiseras med en enda störningstyp när den störningen är det primära tillståndet. Ett primärt tillstånd orsakar de symtom som försämrar patientens funktion. Om två typer av störningar båda bidrar till de symtom som påverkar patienten är en dubbel diagnos korrekt. Bland patienter som diagnostiserats med adhd eller ocd förekommer båda typerna hos 10 till 50 procent av patienterna. En dubbel diagnos adhd och ocd ställs när läkaren behöver väga in bidragen från varje störning – det destruktiva rastlösa beteendet och ångesten – för att kunna beskriva hela tillståndet.

Ocd-ångest

Patienter med adhd upplever ofta ångest. Men även den ångest som patienten själv betraktar som oönskad är inte i sig ett symtom på ocd. Det är ångest som försämrar patientens funktion genom att skapa tvångstankar som är ett ocd-symtom. Ocd diagnostiseras hos adhd-patienter när denna primära ångest finns med i bilden. De tankar som upptar patienten bär på oroande och ängsliga innehåll. Livet plågas av en övergripande rädsla för en fruktansvärd händelse eller av oro över en livssituation. Den ångest som adhd-patienter upplever är däremot en sekundär ångest som uppstår för att patienten är bekymrad över sin prestation i sociala sammanhang med familjen, sin förmåga att klara viktiga dagliga sysslor, eller sin framgång i skolan eller på jobbet. Denna ångest är ett resultat av ouppmärksamhet, impulsivt beteende eller olämplig överaktivitet.

Adhd-rastlöshet

Patienter med ocd är ofta rastlösa. Vrickande med händerna och att gå fram och tillbaka är två beteenden som minskar den ångest som ingår i tvångstankarna. När patienten med ocd beter sig på detta olämpliga sätt är hen samtidigt ouppmärksam. Vanligtvis vrickar eller vandrar en adhd-patient med den kombinerade undertyperna som en del av hyperaktiviteten. Adhd diagnostiseras hos ocd-patienter när denna separata rastlöshet finns med. Beteenden som orsakas av vanan med överaktivitet är olämpliga för patienten, och denna rastlöshet minskar inte ångesten.

Sammanfattningsvis: En korrekt dubbel diagnos av adhd och ocd kräver att läkaren noggrant skiljer mellan de båda tillståndens symtom. Endast då kan behandlingen riktas mot båda orsakerna och ge patienten en verklig förbättring av livskvaliteten.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online