Äldre personer med demens – ett allvarligt tillstånd som innebär nedsatt intellektuell förmåga och försämrad personlighetsintegration – har ofta en lägre återhämtningsgrad och sämre livskvalitet efter en operation för att laga en fraktur. En fraktur är ett brott på ben, brosk eller liknande vävnad, eller det tillstånd som uppstår till följd av skadan.
En person med demens som drabbats av en fraktur kan ha svårt att följa de instruktioner som krävs för att bidra till sin egen återhämtning. Resultatet kan bli ett sviktande allmäntillstånd, så kallat "failure to thrive", vilket innebär en högre risk att utveckla delirium samt en högre dödlighet jämfört med personer utan demens.
Ett av de mest effektiva sätten att förebygga frakturer hos äldre med demens är att minska risken för fall. Genom att gå igenom patientens sjukdomshistoria och undersöka om tidigare fall inträffat, samt i vilka situationer de skedde, kan vårdpersonal identifiera hur patientens rutiner behöver anpassas för att minska fallrisken.
Om patienten är ostadig på benen bör orsakerna till ostadigheten alltid utredas för att förebygga nya fall.
Osteoporos, eller benskörhet, är en skelettsjukdom som ökar risken för frakturer. Den är vanligast hos kvinnor efter menopaus, men även män kan drabbas. Ett sätt att förebygga sjukdomen är att anpassa kosten. Ett högt proteinintag kan bidra till benskörhet, varför en minskning av proteinkonsumtionen kan hjälpa till att förebygga sjukdomen.
Tillskott av kalcium och/eller vitamin D kan stärka skelettet och förebygga benskörhet. Även en grupp läkemedel som kallas bisfosfonater kan användas för att stärka benen och behandla osteoporos.
Patienter med demens som drabbas av höftfrakturer – en av de vanligaste frakturtyperna hos äldre – betraktas ofta som olämpliga kandidater för fysisk rehabilitering, eftersom deras förmåga att förstå instruktioner är begränsad.
Äldre patienter, särskilt de med demens, behöver längre tid för att dra nytta av fysisk rehabilitering än yngre. Men i motsats till vad vissa inom vården tror är positiva resultat fullt möjliga för demenspatienter som genomgår fysisk rehabilitering, förutsatt att de var rörliga innan frakturen uppstod.
När det gäller patienter med demens som ska återhämta sig från frakturer är det första steget avgörande – och det kanske aldrig blir av om patienten inte ger verbalt samtycke till sjukgymnasterna. Även om det kan se ut som att patienten inte förstår instruktioner, kan det verkliga hindret ibland vara smärta.
Att hjälpa patienten att gå måste göras ofta och med daglig regelbundenhet. Att integrera musik och sång i den fysiska rehabiliteringen kan hjälpa patienten att komma igång med rörelsen. Ibland krävs extra hjälpmedel för att lindra smärta, exempelvis specialanpassade skor, läkemedel eller ett belastningsstöd med sele.
Sjukhem och avdelningar för fysisk rehabilitering saknar ofta resurserna för att ge den kvalitet på vården som krävs. Återhämtningsarbetet kan också försvåras av uppfattningen att patienten redan har ett sviktande allmäntillstånd, varför fysisk rehabilitering ses som slöseri med tid och resurser.
Det finns dock stora vinster att hämta genom fysisk rehabilitering även för personer som klassificeras som oförmögna att må bättre. Vårdpersonal – från sjukgymnaster till försäkringsgivare – kan dra nytta av utbildning om fördelarna med denna typ av rehabilitering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online