Inom fyra decennier förväntas antalet amerikaner med Alzheimers sjukdom tredubblas till 16 miljoner, till stor del beroende på den allt äldre befolkningen. Denna förödande sjukdom förstör hjärnans nervceller och berövar personen inte bara minnena och förmågan att bearbeta nya upplevelser, utan till slut även livet självt. I genomsnitt lever personer med Alzheimers sjukdom åtta till tio år efter att diagnosen ställts.
De första symtomen på Alzheimers sjukdom är ofta förvirring kring välbekanta platser, omgivningar och tidpunkt. Personen kan få svårigheter med grundläggande sysslor, som att använda en tandborste eller telefon, eller att tvätta håret. Vanliga ord kan glömmas bort, och ett föremål beskrivs ibland utifrån sina egenskaper i stället för att benämnas med sitt rätta namn.
Förändringar i humör och personlighet är andra varningssignaler. En utåtriktad och social person kan exempelvis bli tillbakadragen, misstänksam eller uppvisa kraftiga humörsvängningar.
Alzheimers sjukdom är inte en normal del av åldrandet. Alla glömmer namn eller blir förvirrade då och då, men vid Alzheimer är förändringarna betydligt djupare och mer bestående. Symtomen kan dessutom överlappa med andra former av demens. Det är därför avgörande att få en korrekt diagnos, så att rätt behandling kan sättas in. Utredningen omfattar vanligtvis neuropsykologiska tester, hjärnavbildning och laboratorieprover.
Risken att insjukna ökar med åldern. Enligt Alzheimers Association fördubblas risken ungefär vart femte år efter 65 års ålder – vid 85 års ålder är chansen att drabbas nära 50 procent. Forskning visar också att personer som har en förälder, ett syskon eller ett barn med sjukdomen löper större risk att själva insjukna.
Dessutom tyder studier på att skador på hjärtat – oavsett om de orsakas av hjärt-kärlsjukdom, stroke, högt kolesterol eller högt blodtryck – kan öka risken att utveckla sjukdomen. Ett bra hjärt-kärlhälsa kan alltså också gynna hjärnan.
Trots att risken stiger med åldern är Alzheimers långt ifrån enbart en sjukdom bland äldre. Sjukdom med tidig debut brukar definieras som den som slår till mellan 30 och 65 års ålder. Uppskattningsvis drabbas cirka en halv miljon människor i dessa relativt unga åldrar, vilket ofta ställer särskilt stora krav på familj och arbetsliv.
Oavsett ålder går sjukdomen genom sju progressiva stadier. I ett tidigt skede märks kognitiva svårigheter – minnet blir sämre och koncentrationsförmågan försämras. I de senare eller slutliga stadierna kan talet reduceras till mumlande ljud. Personen behöver då hjälp med dagliga aktiviteter som att gå på toaletten, äta och svälja – till och med att hålla upp huvudet.
Det finns i dag ingen bot mot Alzheimers sjukdom, även om forskningen är lovande. Läkemedelsmyndigheten FDA har godkänt så kallade kolinesterashämmare, marknadsförda under namn som Aricept och Exelon, vilka kan bromsa sjukdomens utveckling hos vissa patienter. Vissa patienter kan också behöva antidepressiva läkemedel eller antipsykotika för att hantera symtom som paranoia, ångest och depression.
Att vårda en närstående med Alzheimers sjukdom kan vara både känslomässigt och fysiskt påfrestande. Alzheimers Association erbjuder stödgrupper över hela USA, och i Sverige finns motsvarande hjälp via exempelvis Demensförbundet och kommunens demensmottagningar. Många anhöriga bidrar dessutom till forskningen genom att delta i kliniska studier, där både personer med och utan sjukdomen behövs. Att söka stöd i tid är viktigt – både för den sjuke och för de anhöriga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online