Även om många sjukdomar kan orsaka demens är den vanligaste orsaken Alzheimers sjukdom – en progressiv, degenerativ hjärnsjukdom där de elektriska signalerna och signalsubstanserna som förmedlar budskap mellan nervceller skadas. Hjärnan börjar krympa, särskilt i hippocampus, det område som styr korttidsminnet, samtidigt som plack och proteintrassel bildas. Oavsett vad som ligger bakom sjukdomen går dock personer med demens i regel igenom liknande stadier.
I detta mycket tidiga skede visar personen inga uppenbara tecken på demens. Minnesbortfallet är obefintligt eller omärkbart, och vardagen fungerar helt normalt. Enligt den amerikanska forskningsmyndigheten National Institute on Aging kan skadorna i hjärnan dock påbörjas upp till 20 år innan de första symtomen visar sig, och drabbar då områden som ansvarar för inlärning, minne och logiskt tänkande.
Demensens debut är ofta mycket subtil. Personen kan själv märka att hen blir mer glömsk, tappar bort saker och har svårt att komma ihåg namn, men det intellektuella fungerandet är fortfarande intakt. Familj och vänner lägger vanligtvis inte märke till något avvikande, och förändringarna avfärdas ofta som en naturlig del av åldrandet.
Detta är den första fas där tester faktiskt kan fastställa en demensdiagnos. Minnesproblemen ökar och blir ofta uppenbara för omgivningen. Typiska tecken är svårigheter att minnas namn, problem med att sköta ekonomiska ärenden, att värdefulla föremål kommer bort, nedsatt förmåga att planera och genomföra uppgifter, sämre läsförståelse samt förvirring kring roller i arbetslivet och sociala sammanhang.
Demensen blir nu tydligare. Personen börjar glömma delar av familjehistorien och följer bara bristfälligt med i aktuella händelser. Ett ökat socialt tillbakadragande är vanligt. Enkla aktiviteter i det dagliga livet, som att laga mat eller duscha, klaras oftast fortfarande, men komplexa uppgifter skapar förvirring. Även huvudräkning blir allt svårare.
Vid detta skede kan personen inte längre klara sig helt utan hjälp och behöver tillsyn. Desorientering förekommer, och personen kan glömma sin adress, dagens datum eller sitt telefonnummer – men vet oftast fortfarande vem hen är och känner igen familj och nära vänner. Det händer också att personen klär sig olämpligt efter temperaturen.
Personen behöver nu vanligtvis heltidsvård och assistans med de flesta dagliga aktiviteter, som att klä på sig, äta och tvätta sig. Minnesbortfallet är omfattande, och även om familjen känns igen kan relationerna förväxlas. Språkförmågan är ofta nedsatt, och läsning sker i bästa fall med mycket begränsad förståelse. Inkontinens är vanlig, liksom störningar i sömn-vaken-cykeln. Personen kan börja vandra iväg och gå vilse samt uppvisa ovanliga beteenden som att gå fram och tillbaka, riva papper eller flytta runt sina saker. Verklighetsuppfattningen kan rubbas – till exempel kan händelser i en film upplevas som verkliga.
Enligt National Institute on Aging sprider sig skadorna i slutskedet till hela hjärnan. Personen är helt beroende av omvårdnad, blir i regel sängliggande och förlorar förmågan att stå, gå, tala och äta på egen hand. Inkontinens finns konstant, och sväljnings- och muskelkontrollen försämras successivt – musklerna blir ofta styva och stela.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online