Hur man gör en agitationsbedömning

Agitationsbedömning är avgörande för att kunna hantera sedering och agitation på bästa sätt – för att ge patienterna största möjliga komfort, minska vårdtiden på medicinska anläggningar och bedöma karaktären samt omfattningen av agitation hos patienter efter en hjärnskada. Bedömningen används även vid vård av äldre och boende på äldreboenden med demens, patienter med Alzheimers sjukdom, sederade patienter på intensivvårdsavdelningar samt kritiskt sjuka spädbarn och barn. Det finns många olika skalor, både för patienter som kan kommunicera och för de som inte kan det. För att hitta den agitationsbedömning som passar patientens behov bäst kan du följa stegen nedan.

Instruktioner

1. 1. Fråga vårdpersonalen om skillnaderna mellan de vanligaste skalorna

   Ta reda på skillnaderna mellan de mest använda skalorna: Ramsey-skalan, Motor Activity Assessment Scale, Vancouver Interaction and Calmness Scale, Agitated Behavior Scale, Riker Sedation/Agitation Scale och State Behavior Scale. Fråga vilka skalor sjuksköterskorna på din vårdinrättning känner sig mest bekväma med och vilken skala som passar vilket tillstånd. State Behavioral Scale är exempelvis den skala som oftast används för kritiskt sjuka spädbarn och barn, medan Agitated Behavior Scale (ABS) utvecklades för att bedöma karaktären och omfattningen av agitation under återhämtningen efter en hjärnskada. ABS används dessutom ofta för patienter med Alzheimers sjukdom.

2. 2. Undersök vilken skala hospicet använder

   Ta reda på vilken typ av skala de hospice du överväger arbetar med. De flesta hospice använder en guide i fickformat som heter "Symptom Management Algorithms: A Handbook for Palliative Care" för att bedöma och hantera smärta, symtom och agitation hos patienter i livets slutskede. Fråga därför hospice- och palliativa vårdenheter om de använder denna guide.

3. 3. Fråga vårdinrättningarna om de har testat CAAT

   Fråga om vårdinrättningen har provat Consciousness and Agitation Assessment Tool (CAAT), ett nyare system som bygger på förändringar i hjärtfrekvens och blodtryck. Detta fuzzy-inferenssystem har visat god förmåga att identifiera patientagitation, förbättra sederingen och minska vårdtiden för sederade vuxna patienter på IVA. Systemet anses dessutom fungera bättre än Ramsey-skalan och Motor Activity Assessment Scale (MAAS).

4. 4. Fråga läkarna hur de använder bedömningsresultaten

   Undersök om läkarna använder bedömningsresultaten för att välja läkemedel och andra metoder som maximerar patientens komfort, främjar meningsfull kommunikation, optimerar sömnmönster, underlättar flyttning och vändning av patienten, minskar buller och miljöstörningar samt återorienterar patienten så ofta som möjligt. Du bör också ta reda på hur ofta vårdpersonalen ombedömer och dokumenterar symtomen.

5. 5. Välj ett universitetssjukhus eller en anläggning med individuella metoder

   Föredra ett undervisningssjukhus eller en anläggning som anpassar metoderna efter patientens specifika situation i stället för att enbart lita på fasta skalor för att mäta agitation. Vissa skalor – liksom personalen som dokumenterar resultaten – kan vara subjektiva, och resultaten kan därför innehålla betydande felkällor.