CPAP (Continuous Positive Airway Pressure, kontinuerligt positivt luftvägstryck) tillför ett konstant flöde av andningsbara gaser under tryck. Trycket håller lungornas minsta luftfickor – alveolerna – öppna och förhindrar att de kollapsar, vilket förbättrar patientens andningssituation. Även om CPAP är mest förknippat med behandling av sömnapné, används metoden inom flera andra medicinska områden.
Aerosolåterandning har sina rötter i slutet av 1800-talet; den första apparaten för att omvandla vätskor till aerosol konstruerades 1888. Under 1960-talet utvecklades intermittierande positivtrycksandning (IPPB), som gav stöd till patienter med kroniska lungsjukdomar och postoperativa komplikationer. CPAP uppstod som en vidareutveckling av IPPB – en mer passiv och kontinuerlig behandlingsform som kunde användas när IPPB inte var motiverat. Tekniken är mer portabel, enklare för patienten att hantera själv och kan användas hemma, även under sömnen.
CPAP utgör ett mellansteg mellan konventionell syreterapi och fullständig kontrollerad ventilation. Behandlingen minskar andningsarbetet och motverkar eller eliminerar syrebrist i kroppen. Systemet består av en andningskrets med tre huvuddelar:
För allmänheten är CPAP främst känt som behandling mot sömnapné, men metoden används också vid flera andra tillstånd, bland annat:
CPAP kan dessutom användas för att förebygga eller behandla postoperativa lungkomplikationer, exempelvis atelektaser – områden i lungan som inte deltar i gasutbytet.
CPAP är inte lämpligt i alla situationer. Behandlingen bör inte ges vid följande tillstånd:
Vid ansiktsbrännskador, halskirurgi eller lågt blodtryck bör behandlingen användas med stor försiktighet och under noggrann medicinsk övervakning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online