Utandning (expiration) sker när intrapulmonalt (alveolärt) tryck överstiger atmosfäriskt tryck, vilket skapar en tryckgradient som driver ut luft ur lungorna.
Tryckdynamik
- I vila (FRC): P_alv = P_atm = 0 cmH₂O (referens). Inget flöde.
- Inandning: Zwerchfell/ytre intercostaler kontraheras → thoraxvolym ↑ → P_alv < P_atm (negativt, ~ -1 till -3 cmH₂O) → luft flöder IN.
- Passiv expiration: Inspiratoriska muskler avkopplas → elastisk återfjäder av lungor/bröstkorg → volym ↓ → P_alv > P_atm (positivt, ~ +1 till +3 cmH₂O) → luft flöder UT.
- Tvingad expiration: Abdominals/interna intercostaler kontraheras → P_alv ↑↑ (upp till +20–40 cmH₂O) → höga flödeshastigheter.
Flödesbegränsningsfenomen
- Vid tvingad expiration blir flödet ansträngningsberoende vid höga lungvolymer på grund av dynamisk luftvägskompression (like tryckpunkt teori).
- Flöde ∝ (P_alv – P_pleural) / Resistans. Vid obstruktion (astma, KOL), resistans ↑ → flöde ↓, luftfångning.
Klinisk relevans
- Spirometri: FEV₁/FVC-kvoten speglar expiratorisk flödesbegränsning.
- PEEP (mekanisk ventilation): Applicerat P_atm > 0 → förhindrar alveolärkollaps, men ↑ P_alv behövs för att utanda.
- Auto-PEEP: Ofullständig expiration → dynamisk hyperinflation → ↑ andningsarbete.
- Pursed-lip andning: ↑ P_aw under expiration → stödjer luftvägar → ↓ luftfångning (KOL).
Sammanfattande ekvation
Flöde = (P_alv – P_atm) / R_aw
Luft rör sig från högt till lågt tryck. Utandning = P_alv > P_atm.
