
Anorexia nervosa (AN) påverkar njurfunktionen allvarligt genom flera mekanismer. Njurarna är sårbara för de metaboliska, hemodynamiska och hormonella störningarna vid långvarig svält och kräkning/beteende.
Allvarlig vätskebegränsning och/eller kräkning (kastning, laxativa, diuretika) minskar intravaskulär volym, minskar njurperfusion och glomerulär filtrationshastighet (GFR). Denna prerenal azotemi är vanligtvis reversibel vid rehydrering men kan progressera till akut tubulär nekros om den håller på.
Bradykardi, hypotoni och minskat hjärtutbyte minskar njurblodflöde. Ortopostatisk hypotoni är vanligt och speglar autonom dysfunktion.
Hypogonadism (lågt östrogen/testosteron) minskar njurskyddande faktorer. Förhöjt kortisol och förändrad renin-angiotensin-aldosteron-axel stör vidare vätske/elektrolythomeostas.
Diuretika, laxativa, och NSAID (ofta använda för smärta) kan direkt skada renala tubuler eller interstitium, särskilt i ett volymutarmat tillstånd.
Långvarig AN korrelerar med ökad CKD-risk. Histologi kan visa interstiell fibros, tubulär atrofi och glomerulär skleros. Ändstadium njursvikt, sällsynt, har rapporterats.
Regelbunden bedömning av serum elektrolyter, kreatinin, BUN, urinstatus och syra-basstatus är avgörande under realimentering och återhämtning. Flertydig vård (nephrologi, nutrition, psykiatri) optimerar njuråterhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online