Kelering sker naturligt i kroppen när proteinenzymer binder till mineraler, exempelvis järn, för att transportera dem till de områden där de behövs. Keleringsterapi är däremot en medicinsk metod för att avlägsna skadliga tungmetaller, såsom bly, kvicksilver och arsenik, ur kroppen. Behandlingen bygger på kelaterande ämnen som binder sig till metallmolekyler, varpå dessa förs ut via blodströmmen och utsöndras genom levern och njurarna.
Keleringsterapins rötter går troligen tillbaka till den förebyggande behandlingen av skadliga biverkningar från stridsgaser som användes under första världskriget. Den ökade förekomsten av blyförgiftning under andra världskriget, orsakad av blybaserad färg på örlogsfartygens skrov, ledde till framtagningen av ett mer specifikt kelaterande medel som kunde binda till bly i kroppen. Båda dessa tidiga kelateringsmetoder hade dock vissa negativa biverkningar.
Användningen av keleringsterapi hänger samman med blodflödets och ämnesomsättningens funktioner. Aminosyran EDTA (etylendiamintetraättiksyra) används ofta vid behandlingen, antingen som intravenös injektion eller via oral administrering. Vissa studier har antytt att EDTA-baserad keleringsterapi kan vara till nytta vid olika cirkulationsproblem, bland annat kardiovaskulära och cerebrala komplikationer samt åderförkalkning (ateroskleros).
Själva keleringprocessen innebär att även ämnen som kroppen faktiskt behöver avlägsnas, däribland zink och kalcium. Långvarig keleringsterapi kan därför leda till att kroppen berövas tillräckliga nivåer av dessa och andra viktiga ämnen, vilket kan ge upphov till komplikationer som nedsatt immunförsvar. Det finns även rapporter som tyder på att kalciumbrist kan öka risken för hjärtarytmier, njurskador och sämre blodkoagulering.
Enligt American Heart Association är resultaten från pågående studier om keleringsterapins fördelar vid kardiovaskulär behandling inte entydiga. En multicenterstudie inleddes år 2002 av delar av National Institutes of Health för att utvärdera effekterna av keleringsterapi vid hjärtsjukdom och artärsjukdomar som ateroskleros. Hittills visar studiens resultat inga avgörande fördelar med keleringsterapi för dessa tillstånd.
Fler studier har genomförts som inte visar någon större nytta av keleringsterapi jämfört med traditionella läkemedel mot cirkulationsrubbningar. I en dubbelblindstudie användes angiografisk analys för att jämföra keleringsterapi med placeboinfusion hos patienter med förträngda och blockerade artärer. Resultaten visade ingen skillnad i cirkulationsvärden mellan de båda grupperna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online