Rotatorkuffen består av fyra muskler – supraspinatus, infraspinatus, teres minor och subscapularis – som tillsammans stabiliserar axeln dynamiskt. Dessa muskler är avgörande för aktiviteter ovanför huvudhöjd, kast och fullständig aktiv rörlighet i axeln. Senor förbinder varje muskel med humerus (överarmsbenet) och kan skadas eller brista vid trauma, vid ledsjukdomar som nötter senan samt vid överbelastning. Vilka rörelser som begränsas efter en skada beror på vilka senor som drabbats.
Musculus supraspinatus är den centrala muskeln i rotatorkuffen. Den ligger på översidan av skulderbladet, och dess sena löper över överarmens huvud och fäster framtill. Detta är den sena som spricker oftast, och den är också benägen att drabbas av tendinit. Supraspinatus har till uppgift att lyfta armen i abduktion – det vill säga rakt ut åt sidan. När denna sena är bruten försöker personen lyfta armen men rycker istället upp axeln, eftersom andra muskler försöker kompensera. Om senan inte repareras snart kan detta förändrade rörelsemönster bli svårt att korrigera, eftersom musklerna lär sig att fungera felaktigt.
Musklerna infraspinatus och teres minor roterar axeln utåt – så kallad yttre rotation. Denna rörelse behövs för att kasta boll, nå säkerhetsbältet, tvätta håret och nå bakom huvudet. Infraspinatus har sitt ursprung på skulderbladet under supraspinatus, medan teres minor ursprungligen sitter på skulderbladets ytterkant. Deras senor passerar över överarmens huvud och fäster i benet samt i ledkapseln. Dessa senor brists mer sällan än supraspinatussenan, men de kan skadas vid traumatiska rotatorcuffskador.
Musculus subscapularis roterar axeln inåt – inre rotation. Rörelsen är viktig för att kunna nå bakrycket, stoppa in skjortan, ta på sig en jacka samt för sporter som simning. Muskeln har sitt ursprung på skulderbladets framsida, och dess sena löper fram till överarmens framsida. Brister i subscapularis-senan är ovanliga.
Tjockleksfulla rotatorcuffbristningar kräver kirurgisk behandling för att återfästa senan mot benet. Om lång tid går mellan skadan och operationen drar sig senan ihop – den kortas av – och då kan en sentransplantat behövas. Ofullständiga bristningar, så kallade partiella skador, kan läka med tiden och behandlas ofta med sjukgymnastik och kortisoninjektioner.
Rehabiliteringen av rotatorcuffen omfattar rörlighetsträning, styrketräning, rådgivning om ergonomi och kroppshållning på arbetsplatsen samt olika behandlingsformer som värme, ultraljud och elektrisk stimulation. En tidig diagnos och ett strukturerat träningsprogram är avgörande för bästa möjliga återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online