När ett barn föds har stora delar av skelettet redan genomgått förbening, men processen är långt ifrån färdig. Vid födseln består skelettet till betydande del av brosk, och det är först under uppväxtåren som allt hårdnas helt. Här går vi igenom vilka ben som är förbenade vid födseln och hur de skiljer sig åt.
Skaftet (diafysen) på de flesta långa ben, som lårbenet och överarmsbenet, är förbenat vid födseln. Ändarna (epifyserna) är däremot fortfarande uppbyggda av brosk. Detta gör att benen kan fortsätta växa i längd under barndomen och tonåren.
De platta benen i skallen, de så kallade kranialbenen, är till stor del förbenade vid födseln. Vissa områden, kallade fontaneller, är dock ännu inte helt förbenade – dessa mjuka partier ger utrymme för att huvudet ska kunna formas vid förlossningen och för att hjärnan ska kunna växa. Även bröstbenet och bäckenbenen är till största delen förbenade vid födseln.
De korta benen i handleden (karpalbenen) och foten (tarsalbenen) är endast delvis förbenade vid födseln. Flera av dem består fortfarande av brosk och förbenas successivt under de första levnadsåren.
De oregelbundna benen, exempelvis ryggkotorna och ansiktsbenen, är till största delen förbenade vid födseln, även om vissa områden fortfarande kan innehålla broskdelar som hårdnas senare.
Ja, förbeningen fortsätter under hela uppväxten. De broskdelar som återstår vid födseln omvandlas gradvis till benvävnad i takt med att barnet växer. Processen styrs av flera faktorer, bland annat arvsanlag, näring och hormonell reglering. En god tillgång på näringsämnen som kalcium och vitamin D är exempelvis avgörande för en normal skelettutveckling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online