Leder bildas när två eller flera ben ligger i linje med varandra. Ledytorna är klädda med brosk som fungerar som dämpning och hindrar benen från att gnugga mot varandra. Lederna hålls samman av ligament som förbinder ben med ben, medan senor förbinder musklerna med skelettet och gör rörelsen möjlig. Människans skelett består av flera olika ledtyper – och klotlederna är de enda som inte bara tillåter rörelse från sida till sida, utan rörelser i alla riktningar.
Klotleder bildas när den rundade änden av ett ben ledas mot en ihålig fördjupning i ett annat ben. Skulderleden och höftleden är de enda klotlederna i människokroppen. Dessa leder möjliggör rörelser i alla riktningar: framåt och bakåt, från sida till sida samt rotation både medurs och moturs.
Klotleden är alltså den enda ledtyp som tillåter sidorörelse. Rörelsen bort från kroppen kallas abduktion, medan rörelsen mot kroppen kallas adduktion. Dessa rörelser är avgörande vid aktiviteter som kräver att man når ut åt sidan eller tar ett stag sideways, exempelvis vid dans, bollsport eller vardagsrörelser som att ta ner något från en hylla.
Orörliga, eller fibrösa, leder kan inte röras alls. De består av ben som hålls samman av brosk och saknar helt senfästen. Skullen består av orörliga leder som hos nyfödda hålls samman av suturer – ett mjukt, fibröst material. Suturerna gör att skallen dels kan röra sig under förlossningen, dels kunna expandera i takt med att hjärnan växer. Med tiden sluter sig suturerna och skallen blir fast. Orörliga leder finns också i munnen, där tänderna sitter fast i käkbenet.
Gångjärnsleder tillåter rörelser framåt och bakåt, men förhindrar rörelser från sida till sida. Armbågen och knät är de tydligaste exemplen på gångjärnsleder i kroppen. De byggs upp av en konkav ände – som kurvas inåt – hos ett ben, och en konvex ände hos ett annat ben, vars rundade form passar exakt in i den konkava ytan. Kraftiga ligament fäster på båda sidorna om leden och fungerar som stabilisatorer som effektivt förhindrar oönskade sidorörelser.
Sadelleder har fått sitt namn efter sin karakteristiska form, som liknar en hästsadel. Leden vid tummens rot är en klassisk sadelled och ger tummen dess stora rörlighet.
En svängled begränsar ledens rörelse till ren rotation. Den finns i underarmen nära armbågen, där armbågsbenet (ulna) och strålbenet (radius) möts. Rörelse i denna led vrider underarmen från läge med handflatan uppåt till handflatan nedåt. En annan svängled finns högst upp på ryggraden och gör att huvudet kan vridas från sida till sida.
Leder som består av fler än två ben benämns sammansatta leder och kombinerar ofta egenskaper från flera av ledtyperna ovan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online