Knät är en av de mest komplexa – och samtidigt största – lederna i människokroppen. På grund av sin centrala placering och den enorma belastning och press som utsätts för varje dag är knät särskilt sårbart för skador. Dessa skador kan variera från milda till svåra, men alla bör undersökas för att bedöma hur allvarliga de är. Ett skadat knä kan ofta fortsätta användas, och genom att ignorera besvären riskerar de flesta bara att förvärra skadan. Ju mer du vet om knäts funktion, desto bättre kan du förstå hur allvarlig din egen skada kan vara.
Knät fungerar som ett gångjärn mellan lårbenet och underbenens ben, där knäskålen utgör en plattform över vilken muskler, senor och ligament glider. Detta ger benet extra kraft och vridmoment. Tack vare knäledens flexibilitet kan vi huka oss, böja oss, vrida, rotera, springa, hoppa och ta långa kliv. Människans knä är en av anledningarna till att vi kan stå upprätt – och den främsta orsaken till att vi kan röra oss med den smidighet och snabbhet vi har idag.
Betydelsen av en knäskada kan inte överskattas. Eftersom knät i praktiken "svävar" i ett komplext nätverk av muskler, ligament, senor och brosk är det extra utsatt vid hård belastning. Utsätts knät för ett slag eller annat trauma, särskilt under rörelse, kan skadan bli betydande.
Smärta på utsidan av knät – så kallad lateral knäsmärta – lokaliserar sig till knäts yttersida. Den ring av muskler och brosk som omger knäskålen delas in i fyra delar: lateral (yttre), medial (inre), posterior (bakre) och anterior (främre). Smärta i olika områden kan tyda på olika typer av skador, vilket gör lokaliseringen viktig för diagnos.
Den vanligaste orsaken till smärta på utsidan av knät är iliotibialbandssyndrom (ITBS), ofta kallat "löparknä" eftersom det framför allt drabbar regelbundna löpare – men vem som helst kan drabbas. Iliotibialbandet är den muskelsena som löper från höften ner längs benets utsida till knät. Vid repetitiva rörelser som belastar denna struktur om och om igen kan irritation uppstå. Ignoreras syndromet kan strukturen skada knäleden, eftersom den då gnuggar mot benet i en vinkel som orsakar felbelastning.
Andra möjliga orsaker till knäsmärta inkluderar meniskskador, senbesvär, instabilitet i knäskålen och till och med benbrott.
Den vanligaste behandlingen vid smärta på utsidan av knät är vila. Muskeln, som blivit spänd och irriterad av överanvändning, behöver återhämta sig och slappna av. Vila kan ge förbättring redan efter några dagar, men ibland krävs flera veckor eller till och med månader. Aktiviteten – oftast löpning – måste stoppas eller kraftigt minskas och sedan långsamt byggas upp igen, men först efter ordentlig stretching och uppvärmning.
Tyvärr gäller att den som en gång drabbats av detta problem löper stor risk att drabbas igen. Om smärtan istället beror på en annan typ av skada, exempelvis en meniskskada, bristning av ligament eller sena, eller ett benbrott, krävs oftast kirurgi för att uppnå fullständig lindring.
En mild knäsmärta som inte försvinner behöver undersökas lika noggrant som en svår smärta som omedelbart leder till halthet. Knäskador kan lätt ignoreras eller verka "läka av sig själva" med begränsade besvär – trots att skadan fortfarande finns kvar. Fortsätter man att belasta ett skadat knä förvärras skadan ofta successivt, tills den slutliga skadan blir betydligt värre än vad den skulle ha varit med en tidig diagnos.
Har du ihållande knäsmärta bör du kontakta din ortoped eller vårdcentral så snart som möjligt för rätt utredning och behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online