Cervikal myelopati uppstår när ryggmärgskanalen i halsryggen blir för trång och börjar trycka på ryggmärgen. Tillståndet beror oftast på åldersrelaterat slitage av lederna och diskarna i nacken. Typiska symtom är smärta, domningar och svaghet, och det kan bli svårt att röra armar, ben och nacke normalt. I svåra fall riskerar tillståndet att leda till permanent funktionsnedsättning. Behandlingen anpassas efter hur allvarligt ditt tillstånd är och kan bestå av både icke-kirurgiska och kirurgiska alternativ.
Lindriga smärtor går ofta att hantera med receptfria värktabletter, exempelvis ibuprofen eller naproxen. Är smärtan mer intensiv kan läkaren förskriva muskelavslappnande medel, antidepressiva läkemedel eller antiepileptika, vilka alla kan påverka hur smärtsignaler bearbetas i kroppen. Starka opioider kan dämpa svår smärta, men eftersom de är beroendeframkallande används de normalt bara som en sista utväg. Kortisoninjektioner mellan kotorna kan lindra både smärta och inflammation, men långvarig användning medför risk för allvarliga biverkningar.
Cervikal myelopati kan begränsa din förmåga att vara fysiskt aktiv samt minska rörlighet, styrka och kondition. Ett rehabiliteringsprogram på minst tre månader tillsammans med en fysioterapeut kan förbättra ditt tillstånd och underlätta vardagen. Du får träna olika övningar som bygger upp styrka och rörlighet, och terapeuten visar hur du fortsätter behandlingen hemma för att behålla och bygga vidare på resultaten. Sådana program rekommenderas ofta efter en operation, men de kan gynna dig även om du inte opererats.
När icke-kirurgiska behandlingar inte ger tillräcklig effekt rekommenderar läkaren oftast operation, särskilt om neurologiska symtom som svaghet i armar och ben förvärras. Som vid alla operationer finns det risker, bland annat infektion, skada på hinnan runt ryggmärgen, blödning, blodpropp i benet samt försämring av neurologiska symtom. Det finns dessutom ingen garanti för att ingreppet löser alla problem kopplade till tillståndet. Vilken typ av operation som passar beror på flera faktorer, exempelvis var kompressionen sitter, kvaliteten på dina ben och ditt övergripande hälsotillstånd. Vanligtvis blir du kvar på sjukhuset några dagar, och den fullständiga återhämtningen tar sex till nio månader.
Vid främre kirurgi görs ett snitt på framsidan av halsen. Kirurgen avlägsnar diskar och benutväxter som trycker mot ryggmärgen och nerverna. Därefter sätts ett implantat in som ersätter disken, och kotorna fogas samman för att stabilisera ryggraden.
Vid bakre kirurgi görs snittet på baksidan av halsen för att avlasta trycket mot ryggmärgen och nerverna. Två vanliga metoder är laminektomi och laminoplastik. Vid en laminektomi tas den bakre delen av kotbågen (lamina) bort. Vid en laminoplastik skapas istället en gångjärnsliknande konstruktion som ger ryggmärgen mer utrymme.
Kontakta alltid din läkare för en individuell bedömning av vilken behandling som passar bäst för just din situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online