Fotens skelett delas in i tre huvuddelar. Sju ben som tillsammans kallas fotrotsben (tarsalben) bildar hälen, fotleden och den bakre delen av fotvalvet. Tårna består av 14 ben som kallas falanger, och fem långa mellanfotsben förbinder fotrotsbenen med tårna. Totalt består foten av 26 ben – lika många som i handen – vilket ger både stabilitet och rörlighet.
Två stora ben dominerar fotens bakre del: språngbenet (talus), som vilar ovanpå hälbenet (calcaneus). Språngbenet bildar därmed den viktiga kopplingen mellan foten och underbenet via fotleden.
Båtbenet (os naviculare) ligger framför den nedre delen av språngbenet, på fotens insida, bredvid den främre delen av det relativt långa hälbenet. Framför båtbenet och hälbenet bildar fyra små ben en tvärgående rad: tre kilformade ben som kallas kilben (kuneiforma ben) samt tärningsbenet (os cuboideum) på fotens utsida.
Mellanfotsbenen är fem parallella, lätt böjda ben som löper hela vägen framåt i foten. De ligger framför raden av kilben och tärningsbenet och utgör fotryggen, alltså den välvd mittdelen av foten.
Tåbenen ligger framför respektive mellanfotsben. Varje tå består normalt av tre ben som ligger i en rak linje – med ett undantag: stortån har endast två ben, vilket gör den starkare och mer stabil vid avstamp när vi går och springer.
Benen i foten har väl anpassade ledytor som bildar leder med varandra och möjliggör fotens rörelser och fjädrande funktion. Tuffa, sega ligament håller samman benen och ger foten dess stabilitet.
På benens ytor finns dessutom fåror och ojämnheter som fungerar som fästpunkter för musklernas senor. Detta nätverk av ben, leder, ligament och senor gör att foten kan bära kroppens vikt, dämpa stötar och anpassa sig till olika underlag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online