Knät räknas som en av kroppens mest komplexa leder. För att bära upp överkroppen och samtidigt möjliggöra rörelser i flera riktningar krävs stabilitet från flera olika ligament. Den laterala menisken är en c-formad broskskiva på knäts utsida som fungerar som stötdämpare och skyddar skenbenet (tibia) och lårbenet (femur) från att gnugga mot varandra. Skador i detta område leder ofta till instabilitet i leden.
Den laterala menisken kan brista till följd av trauma eller överbelastning. Brister kan vara mikroskopiska eller så omfattande att den c-formade menisken delas i två delar. Sporter och aktiviteter som innebär vridning eller rotation är vanliga orsaker till denna typ av skada. När vridningen kombineras med belastning, till exempel vid en snabb riktningsändring i fotboll, kan skadan bli betydligt allvarligare.
Det är dock inte bara aktivitet som ligger bakom en meniskbristning. Ålder och degenerativa förändringar i vävnaden kan också bidra till att menisken spricker. Behandlingen anpassas efter skadans svårighetsgrad och sträcker sig från vila och nedkylning med is till kirurgi för att reparera bristningen.
Den degenerativa cystiska menisksjukdomen är ett tillstånd där lesioner utvecklas i knäledens menisker. Enligt PathologyOutlines.com drabbar sjukdomen oftast den laterala menisken och kan sprida sig utanför menisken in i själva knäleden. Vätska kan då läcka ut, vilket skapar tryck och nedsatt rörlighet i knät.
Tillståndet kan även uppstå till följd av trauma och leda till ytterligare problem i knät, exempelvis en Bakerscysta – en utbuktning bakom knät som orsakas av vätskeansamling. Behandlingen inleds ofta med antiinflammatoriska läkemedel, men i många fall krävs kirurgi för att avlägsna cystan.
Artros är en degenerativ ledsjukdom där brosket i lederna gradvis slits ner över tid. Tillståndet drabbar ofta knäna och kan ge upphov till kraftigt slitage på den laterala menisken. Artros kan utvecklas på grund av naturligt åldrande, kroniska knäskador eller kvarvarande ärrvävnad efter tidigare kirurgiska ingrepp.
När den laterala menisken slits minskar dämpningen mellan lårbenet och skenbenet, vilket gör att benen kan börja gnugga direkt mot varandra. Detta orsakar smärta och stelhet. Många personer som lever med artros hanterar besvären genom nedkylning, antiinflammatoriska läkemedel och regelbundna träningsprogram. I mer avancerade fall kan kirurgi behövas för att återuppbygga knäets struktur och återfå funktion i leden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online