Plantar fasciit är en av de vanligaste orsakerna till hälsmärta. Tillståndet orsakas av små skador i plantarfascian – ett kraftigt vävnadsband som löper över fotens undersida från hälen fram till tårna. Om tillståndet lämnas obehandlat kan det i förlängningen leda till besvär i rygg, knän och höfter som minskar din rörlighet. Därför är det viktigt att sätta in behandling i tid.
Läkemedel som används vid plantar fasciit har två huvudsakliga syften: antingen att lindra smärtan som tillståndet orsakar, eller att minska inflammationen i vävnaden så att den får möjlighet att läka ordentligt.
De mest använda preparaten vid plantar fasciit är receptfria icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), exempelvis naproxen och ibuprofen, samt kortikosteroidläkemedel som ges av läkare.
För att behandla plantar fasciit använder läkare ibland en metod som heter jontofores. Vid denna procedur appliceras kortikosteroider lokalt på huden, varefter en svag elektrisk ström används för att driva läkemedlet genom huden och ner i den inflammerade vävnaden under. Alternativt kan läkaren välja att ge kortikosteroidinjektioner direkt i det drabbade området.
Enligt U.S. National Library of Medicine tar det i genomsnitt nio månader innan medicinsk behandling av plantar fasciit ger full effekt. De flesta återhämtar sig inom ett år, men i vissa fall kan smärtan kvarstå i upp till två år. Tålamod och kontinuitet i behandlingen är därför avgörande.
Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel kan öka risken för sår i mag-tarmkanalen, vilket i värsta fall kan leda till blödningar, perforation (ett hål i ett av organen) eller blockering av kanalen, enligt American College of Gastroenterology. Det finns även en risk kopplad till kortikosteroidinjektioner: i vissa fall kan de orsaka att plantarfascian brister helt, varnar tidskriften American Family Physician. Diskutera alltid risker och fördelar med din läkare innan du påbörjar behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online