Vad är benmassa? Så fungerar bentäthet, tester och förebyggande

Benmassa avser den mängd mineraler – framför allt kalcium och fosfor – som ryms i en viss volym av ben. Begreppet kallas ofta även bentäthet eller benmineraltäthet (BMD). Ju högre benmassa, desto starkare är skelettet. En person med låg bentäthet har däremot en förhöjd risk för frakturer och kan utveckla osteoporos, alltså benskörhet.

Vad är benmassa?

Benmassa är ett mått på hur mycket mineraler, som kalcium och fosfor, som finns lagrade i benet. Mineralerna ger skelettet dess styrka och stabilitet. Benmassan byggs upp under barndomen och ungdomen och når sin topp – så kallad toppbenmassa – vid cirka 30 års ålder. Därefter minskar benmassan gradvis med åldern, vilket gör att goda levnadsvanor tidigt i livet är avgörande för skelettets hälsa senare i livet.

Hur mäts benmassan?

Det finns flera olika metoder för att mäta benmassa, men den mest använda är DXA-testet (dual-energy X-ray absorptiometry), på svenska tvåenergi-röntgenabsorptiometri. Undersökningen är smärtfri, tar bara några minuter och utsätter kroppen för en mycket låg stråldos. Med DXA kan läkaren mäta bentätheten i ländryggen, höften eller hela kroppen.

Så tolkas testresultatet

Resultatet från ett benmassatest sammanfattas i ett så kallat T-värde (T-score). Värdet visar hur mycket din bentäthet ligger över eller under den normala toppbenmassan hos en 30-årig vuxen. Tolkningen ser ut så här:

• T-värde mellan +1 och −1: normal bentäthet.
• T-värde mellan −1 och −2,5: låg benmassa, så kallad osteopeni.
• T-värde på −2,5 eller lägre: osteoporos.

Osteoporos – när skelettet blir skört

Vid osteoporos är benen sköra och bryts lättare än normalt. Alla ben kan drabbas, men höftfrakturer som kräver större kirurgiska ingrepp är vanliga. Även frakturer i ryggraden är allvarliga – de kan leda till minskad kroppslängd, svår ryggsmärta och deformitet i ryggen.

Vanliga orsaker till låg benmassa

Enligt det amerikanska institutet National Institute of Arthritis and Musculoskeletal and Skin Diseases (NIAMS) beror låg benmassa ofta på flera samverkande faktorer:

• Ärftlighet – benmassan påverkas delvis av generna.
• Optimal toppbenmassa uppnåddes aldrig under uppväxtåren.
• Sjukdomar eller mediciner som negativt påverkar skelettet.
• Onormalt snabb benförlust, exempelvis i samband med hormonella förändringar.

Så förebygger du låg benmassa

Det går att göra mycket för att skydda sina ben. De viktigaste råden är:

• Ät mat rik på kalcium och vitamin D, till exempel mjölkprodukter, gröna bladgrönsaker och fet fisk.
• Rör på dig regelbundet med belastningsövningar som promenader, joggning eller dans.
• Sluta röka och undvik stora mängder alkohol.

Har du fått diagnosen osteopeni kan din läkare rekommendera läkemedel som bromsar ytterligare benförlust och därmed minskar risken att utveckla osteoporos. Att känna till sin benmassa och testa sig i tid är därför ett viktigt steg mot starkare ben och ett aktivt liv även i hög ålder.