
Ja – i den traditionella benklassificeringen räknas revbenen till de platta benen. Det kan kännas förvånande, eftersom revbenen är avlånga och kraftigt krökta. Men det avgörande är inte längden utan formen: platta ben är tunna och breda, ofta böjda, och deras främsta uppgift är att skydda kroppens organ och ge fäste åt muskler.
Revbenen gör precis detta. Tillsammans med bröstbenet och ryggkotorna bildar de en skyddande bröstkorg runt hjärtat och lungorna, samtidigt som de rörliga lederna mot kotpelaren gör andningens rörelser möjliga.
Platta ben är tunna och tillplattade och består ofta av två yttre lager kompakt benvävnad med ett mjukt, svampaktigt lager med rödmärg emellan. Utöver revbenen hör skallens ben, bröstbenet, skulderbladet och höftbensvingen till denna grupp.
Långa ben, som lårbenet, överarmsbenet och underarmens ben, har en helt annan byggnad: ett långt rörformat skaft (diafys) med utsvängda ledändar (epifyser) och en central märgelhålighet. De fungerar som hävarmar vid rörelser och bär kroppens tyngd – en annan roll än revbenens skyddande funktion.
Förvirringen är begriplig. Revbenen är långsträckta och innehåller liksom de långa benen benmärg. Men de saknar rörbensens typiska struktur med skaft, epifyser och märgelhålighet och består i stället av tunn, krökt benvävnad. Därför placerar de flesta anatomiska läromedel revbenen bland de platta benen, om än som en ovanlig, bågformig variant.
Kort sagt: revbenen är platta ben – tunna, krökta och specialiserade på att skydda livsviktiga organ och följa med i varje andetag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online