En persons gener, kost och livsstilsvanor spelar en avgörande roll för skelettets utveckling och funktion. Skelettsystemet är beroende av bencellernas ämnesomsättning samt av vilken typ och mängd näringsämnen som ingår i kosten. Metabola skelettsjukdomar kan uppstå till följd av åldrande, undernäring eller medfödda defekter.
Metabol skelettsjukdom är ett samlingsbegrepp för flera tillstånd där skelettet försvagas på grund av näringsbrister, hormonella rubbningar eller genetiska defekter. Även brist på solljus kan försvagra benstrukturen, eftersom huden behöver solens strålar för att bilda D-vitamin.
Frisk benvävnad och en normal benomsättning kräver att kroppen får tillräckligt med kalcium, fosfor och D-vitamin via kosten. När dessa näringsämnen saknas kan bendensiteten minska och benen bli sköra. De mest kända formerna av metabol skelettsjukdom är osteoporos (benskörhet), rakit (engelska sjukan) och osteogenesis imperfecta.
Osteoporos, även kallad benskörhet, är ett tillstånd där skelettet förlorar sin normala täthet. Den fasta benvävnaden blir porös och lätt i massan, vilket gör den extra känslig för frakturer. Risken att utveckla osteoporos ökar med åldern.
Kvinnor i övergångsåldern är särskilt utsatta för låg benmassa, eftersom de hormonella förändringar som sker i kroppen under denna tid påskyndar benförlusten – östrogen har nämligen en skyddande effekt på skelettet. Andra faktorer som kan bidra till osteoporos är överaktiv sköldkörtel (hyperthyreos), stillasittande livsstil, näringsbrister och rökning.
Rakit, ofta kallad engelska sjukan, är en metabol skelettsjukdom som drabbar barn och innebär att benen mjuknar. Hos vuxna används begreppet osteomalaci för motsvarande tillstånd med mjuka ben. Sjukdomen beror framför allt på brist på D-vitamin, men även personer med nedsatt leverfunktion kan drabbas av rakit respektive osteomalaci.
Den så kallade osteoïda matrisen är ett proteinnätverk i vilket kalcium lagras. För att benen ska hårdna måste detta nätverk mineraliseras. Personer med D-vitaminbrist saknar denna mineralisering, vilket leder till mjuka och böjliga ben. Solljusexponering och tillräckligt intag av D-vitamin via kosten kan åtgärda tillståndet.
Osteogenesis imperfecta, ibland kallat glaskroppsben, är en ärftlig metabol skelettsjukdom som orsakas av en mutation i genen som styr produktionen av kollagen. Kollagen är ett essentiellt byggmaterial vid bildandet av benstruktur. Personer som lider av denna sjukdom har spröda ben som lätt bryts.
Hos nyfödda kan osteogenesis imperfecta visa sig som multipla frakturer i armar och ben. Spädbarn som föds med sjukdomen har historiskt haft hög dödlighet, även om dagens vård har förbättrat prognosen avsevärt. Sjukdomen kan också uppträda senare i livet som frakturer i armars och bens långa rörben under tonåren och i unga vuxenåldern.
Behandlingen av metabol skelettsjukdom varierar beroende på vilket tillstånd det gäller. Hormonbehandling kan vara ett alternativ för kvinnor i övergångsåldern som utvecklar osteoporos. En kostplan med tillräckliga mängder D-vitamin och kalcium ger dessutom benomsättningen de näringsämnen som krävs för att bygga starka ben.
Regelbunden motion, gärna belastande aktiviteter som promenader och styrketräning, behövs också för att upprätthålla en frisk benomsättning. Läkemedelsbehandling kan användas för att bromsa benförlusten och i vissa fall återuppbygga förlorad benmassa. Evista (raloxifen) och bisfosfonater är två vanligt förekommande läkemedelsgrupper vid behandling av metabol skelettsjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online