Osteonekros, även kallad bendöd eller bennekros, innebär ett tillfälligt eller permanent avbrott i blodförsörjningen till ett visst område av skelettet. Den drabbade benvävnaden dör och kan så småningom kollapsa, vilket leder till smärta, artros och nedsatt rörlighet. Tillståndet kan orsakas av trauma, exempelvis en fraktur, men ibland går orsaken inte att fastställa. Flera riskfaktorer är kopplade till icke-traumatiska fall av osteonekros.
Friskt ben bryts kontinuerligt ner och ersätts med ny benvävnad. Denna process håller benstrukturen stark och bidrar till en god balans mellan mineralerna i skelettet. Vid osteonekros bryts benvävnaden dock ner snabbare än kroppen hinner bygga upp den igen.
Sjukdomen kan drabba ett eller flera ben, men förekommer oftast i lårbenets ände – benet som sträcker sig från höftleden till knäleden. Osteonekros drabbar också gärna överarmar, axlar, knän och anklar. Mer sällan påverkas käken, vilket kan leda till att käkbenet exponeras och blir synligt genom tandköttet.
I sjukdomens tidiga skede kan personen vara helt symtomfri. Ledsmärtor uppträder allteftersom tillståndet fortskrider. I början känns smärtan ofta endast när belastning läggs på det drabbade området, men senare uppstår den även i vila.
Smärtan kan bli intensiv, särskilt om benet och den omgivande ledytan kollapsar. Detta leder i sin tur till en tydligt begränsad rörelseförmåga i leden.
Enligt de amerikanska National Institutes of Health (NIH) har American Academy of Orthopaedic Surgeons fastställt att mellan 10 000 och 20 000 personer insjuknar i osteonekros varje år. Tillståndet är vanligast i åldern 20 till 50 år.
Tiden mellan de första symtomen och förlorad ledfunktion spänner vanligtvis över flera månader till över ett år. NIH anger också att cirka 10 procent av alla höftprotesoperationer beror på osteonekros.
En lednära fraktur eller en vrickning (luxation) kan skada blodkärlen och därigenom störa cirkulationen till benet. Utöver traumatiska skador har ingen annan specifik orsak till osteonekros kunnat identifieras.
Bland de kända riskfaktorerna finns strålbehandling och kemoterapi samt långvarig användning av kortikosteroider. Vissa sjukdomar är också kopplade till osteonekros, bland annat artrit, gikt, benskörhet (osteoporos), blodsjukdomar, cancer och hiv. Personer som konsumerar stora mängder alkohol och de som röker löper dessutom ökad risk att drabbas.
Osteonekros i käkbenet kan uppstå efter tandutdragning, skada mot huvud eller hals, eller strålbehandling mot huvud- och halsregionen. Det finns även en koppling till höga doser av intravenöst administrerade bisfosfonater, läkemedel som används mot benskörhet.
Behandlingen av osteonekros inkluderar icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) för smärtlindring samt antikoagulantia om en koagulationsrubbning verkar ligga bakom den blockerade blodtillförseln.
Fysioterapi kan hjälpa patienten med övningar som håller lederna rörliga och ökar rörelseomfånget. Patienten kan även behöva avlasta den drabbade leden genom att gå med kryckor eller begränsa vissa typer av aktiviteter.
Elektrisk stimulering används ibland med framgång för att främja ny bentillväxt. Om andra behandlingar inte ger tillräcklig effekt kan kirurgi vara ett alternativ, allt från avlastande ingrepp till ledprotes.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online