
Den vanligaste typen av axelskada drabbar rotatorkuffen – den grupp av muskler och senor som stabiliserar och rör axelleden. Skadorna kan vara allt från sträckningar och överbelastningar till delvis eller helt brustna senor. Rotatorkuffen består av fyra muskler: supraspinatus, subscapularis, infraspinatus och teres minor. Tillsammans styr de axelns rörelser, och supraspinatussenan spelar en särskilt viktig roll i detta samspel.
Supraspinatussenan förbinder skulderbladet (scapula) med överarmsbenet (humerus) och ingår i rotatorkuffen. Senan skapar en tät passform mellan ledhuvudet och ledpannan i axelleden. Den löper längs axelns ovansida och är ungefär så bred som en tumme. En frisk supraspinatussena ska kännas jämn och enhetlig när man nypar den mellan fingrarna, medan en skadad sena känns ojämn och uppfransad.
Supraspinatussenan hjälper till med armens rörelser. Det är denna muskel som möjliggör abduction – alltså den laterala rörelse då överarmen lyfts ut från kroppen ut åt sidan. Det är tack vare supraspinatusen som armarna kan röra sig fritt utåt, ungefär som en fågel som flaxar med vingarna.
Supraspinatussenan är särskilt utsatt för tendinit, det vill säga inflammation i senan, som oftast orsakas av överbelastning. Även tendinos – ett nedbrytningstillstånd där senan försämras strukturellt – kan drabba supraspinatussenan.
Vid överbelastning kan smärta uppträda mitt på axelns baksida. Detta kan bero på att man burit tunga bördor under en längre tid, eller på återkommande belastning – till exempel när en stor hund konstant rycker i kopplet. Smärtan kan stråla ner längs armen från supraspinatussenan ända ner till underarmen och kan lätt förväxlas med smärtan vid tennisarmbåge.
Supraspinatussenan kan också skadas av skador utanför idrotten. Senan passerar under akromion, benet som bildar axelns tak. Om detta ben klämmer ihop senan när armen lyfts framåt eller uppåt uppstår inklämningssyndrom, så kallat impingement. Detta försvagar supraspinatusens funktion och kan bli så allvarligt att senan börjar brytas ner nära fästet mot överarmsbenet. I ett sådant skede är kirurgi ofta det enda behandlingsalternativet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online