Bensporrar: Typer, orsaker, symtom och behandling

Bensporrar, även kallade osteofyter, är benutväxter som ofta bildas där ben möter led eller senfäste. De utvecklas vanligtvis långsamt och förekommer allt oftare med stigande ålder. Nedan går vi igenom var i kroppen de uppträder, vad som orsakar dem, hur de diagnostiseras och vilka behandlingsalternativ som finns.

Vanliga platser och symtom

Bensporrar kan uppstå nästan var som helst i kroppen, men vissa platser – knä, ryggrad, nacke, axel och fingrar – ger upphov till specifika besvär:

• Knä: Bensporrar här orsakar ofta smärta när benet böjs eller sträcks.
• Ryggrad: Utväxter kan komprimera nerver och ge upphov till smärta eller domningar på andra ställen i kroppen.
• Nacke: Här kan bensporrar trycka mot luftvägar eller blodkärl, vilket kan göra det svårt att andas eller svälja, eller påverka blodtillförseln till hjärnan.
• Axel: Utväxterna begränsar rörelseomfånget och kan irritera senorna i rotatorkuffen.
• Fingrar: Bensporrar syns som synliga benknölar under huden och kan med tiden bli smärtsamma.

Orsaker

Den vanligaste utlösande faktorn är artros, som bryter ner brosset i lederna. Som en kompenserande reaktion börjar kroppen bygga extra ben längs ledkanterna. Även själva åldrandet kan leda till spontan bildning av bensporrar. Andra bidragande tillstånd är:

• Diffus idiopatisk skelethyperostos (DISH) – en sjukdom som ger beniga utväxter på ligamenten i ryggen.
• Spinal stenos – bensporrar som förtränger ryggmärgskanalen och trycker mot ryggmärgen eller nerverötterna.
• Hälsporre (plantar fasciit) – irritation där fotbladssenan fäster vid hälbenet; smärtan kommer från inflammationen, inte från själva sporren.
• Spondylos – degenerativa förändringar i nacke eller ländrygg som gynnar tillväxt av osteofyter.

Komplikationer

Även om bensporrar ibland kan stabilisera försvagade leder finns det risker. En utväxt kan lossna och bli en så kallad fri ledbit som rör sig omkring i ledvätskan. Det kan i värsta fall låsa leden helt och kraftigt begränsa rörligheten.

Diagnos

Vid en fysisk undersökning kan läkaren ibland känna en benutväxt, men många bensporrar kan endast påvisas med bilddiagnostik. Vanliga undersökningar är röntgen, datortomografi (CT) och magnetkameraundersökning (MRI). Dessa metoder visar bentillväxten tydligt och hur den förhåller sig till omgivande nerver, kärl och vävnader.

Behandling

Bensporrar utan symtom kräver vanligtvis ingen behandling alls. När smärta eller nedsatt funktion uppstår riktas vården mot den bakomliggande orsaken:

• Läkemedel: NSAID-preparat (antiinflammatoriska läkemedel) lindrar inflammation och obehag.
• Konservativ behandling: Fysioterapi, träning och livsstilsåtgärder mot den underliggande ledsjukdomen.
• Kirurgi: Kirurgisk borttagning av sporren, utförd antingen öppet eller artroskopiskt via små hål i huden. Operation kombineras oftast med en bredare artrosbehandling av leden.