
Ett nyfött barns skelett är långt ifrån en miniatyrversion av ett vuxet skelett. Här är fem viktiga skillnader som förklarar hur barnets ben utvecklas – och varför de behöver extra omsorg under de första levnadsåren.
Ett nyfött barns skelett består till stor del av brosk – en flexibel och elastisk vävnad som successivt förkalkas och omvandlas till riktigt ben under barndomen. Denna mjuka struktur gör det möjligt för barnet att passera genom förlossningskanalen utan att varken mamman eller barnet kommer till skada.
En nyfödds ben är betydligt mindre och lättare än en vuxens. Det beror på att spädbarn har en betydligt mindre muskelmassa och en mycket lägre total kroppsvikt. Ju äldre barnet blir, desto tyngre och starkare blir skelettet i takt med att muskulaturen utvecklas.
Barnets skelett har helt andra proportioner än det vuxna. Ett nyfött barns huvud är till exempel betydligt större i förhållande till resten av kroppen än hos en vuxen person. Med tiden jämnar sig dessa proportioner ut i takt med att armar, ben och bål växer.
Eftersom barnets ben är mjukare och mer böjliga är de också mer sårbara för yttre påverkan. Därför är det viktigt att alltid hantera nyfödda varsamt, ge ordentligt stöd åt huvud och nacke samt naturligtvis undvika fall och stötar.
Under de första levnadsåren växer och utvecklas barnets ben exceptionellt snabbt. Tillväxten stimuleras av tillväxthormonet somatotropin, som produceras i hypofysen – den lilla körteln placerad vid hjärnans bas.
När barnet når vuxen ålder har skelettet uppnått sin fulla storlek och densitet. Men benen slutar aldrig att förnyas: under hela livet bryts gammal benvävnad ner och ersätts med ny, även om denna process saktar ner allt eftersom vi blir äldre.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online