Skelettmuskler består av bundlar av utsträckta, cylindriska, flerkärniga muskelfibrer. Varje fiber innehåller många myofibriller — de kontraktila elementen sammansatta av aktin- och myosinfilament.
Hierarkisk organisation
- Muskel (hela organet)
- Fascikler (bundlar av fibrer, omslutna av perimysium)
- Muskelfibrer (celler, omslutna av endomysium; flerkärniga, 10–100 µm diameter, cm längd)
- Myofibriller (1–2 µm diameter, sträcker sig genom fiberns längd; ~1000-tals per fiber)
- Sarkomerer (funktionell enhet, 2–3 µm; Z-skiva till Z-skiva)
- Filament: Tjocka (myosin) + tunna (aktin, troponin, tropomyosin)
Kontraktionsmekanism (Glidfilamentteorin)
- Åtgärdspotential → T-tubuli → sarkoplasmatiskt retikulum (SR) frigör Ca²⁺
- Ca²⁺ binder troponin → tropomyosin skiftar → avslöjar myosinbindningsplatser på aktin
- Myosinhuvuden binder aktin → kraftslag (ADP/Pi frigivning) → filament glider
- ATP binder myosin → lossning → ATP-hydrolys → återspänning
- Cyklen upprepas så länge Ca²⁺ och ATP finns tillgängliga
Viktiga strukturer
- Sarkoplasmatiskt retikulum: Ca²⁺-lager; terminala cisterner vid A-I-gräns
- T-tubuli: Invaginationer av sarkolemma; bär AP djupt in i fiber
- Triad: T-tubul omsluten av två terminala cisterner — excitations-kopplingsplats
- Sarkolemma: Fibermembran; upprätthåller jonmiljö; receptorer för hormoner/neurotransmittorer
- Senor: Tätt bindväv; fäster muskel till ben; överför kraft
Denna eleganta nanoskala maskineri driver varje viljestyrd rörelse.
