Skelettmuskler består av buntar av långa, cylindriska muskelfibrer. Varje muskelfiber är en flerkärnig cell som innehåller ett stort antal myofibriller – muskelns kontraktila element. Dessa myofibriller är i sin tur uppbyggda av filament av proteinerna aktin och myosin, som glider förbi varandra när muskeln drar ihop sig. Denna glidningsprocess drivs av att enzymet myosin bryter ner energimolekylen adenosintrifosfat (ATP).
Varje myofibrill omges av ett membransystem som kallas det sarkoplasmatiska retikulumet. Detta nätverk lagrar kalciumjoner och frisätter dem till myofilamenten i samband med muskelkontraktion. När kalciumjonerna frisätts utlöses glidningen mellan aktin- och myosinfilamenten, vilket leder till att muskeln drar ihop sig.
Hela muskelfibern omsluts av ett membran som kallas sarkolemma. Dess viktigaste uppgift är att upprätthålla den jonmiljö som krävs för att en kontraktion ska kunna ske. Sarkolemman innehåller även receptorer för hormoner och signalsubstanser (neurotransmittorer), som styr och reglerar muskelkontraktionen.
Skelettmusklerna sitter fast vid benen med hjälp av senor. Senorna består av tät bindväv och har till uppgift att överföra den kraft som uppstår vid muskelkontraktionen till skelettet, vilket gör rörelse möjlig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online