Nerv- och muskelceller skiljer sig från övriga celler i kroppen på flera avgörande sätt. Här går vi igenom de viktigaste egenskaperna som gör dessa celler unika:
Nerv- och muskelceller är retbara, vilket innebär att de kan generera elektriska signaler som kallas aktionspotentialer. Dessa signaler gör det möjligt för cellerna att snabbt överföra information över långa avstånd i kroppen. Andra celltyper, exempelvis hud- eller leverceller, saknar denna förmåga.
Nerv- och muskelceller är polariserade, det vill säga att de har en tydlig fördelning av elektrisk laddning över sitt cellmembran. Cellens insida är negativ i förhållande till utsidan, och denna potentialskillnad är helt avgörande för att aktionspotentialer ska kunna uppstå.
Nerv- och muskelceller kommunicerar med varandra via kemiska signaler som kallas signalsubstanser (neurotransmittorer). Signalsubstanser frisätts från nervceller och binder till receptorer på muskelcellerna, vilket utlöser deras sammandragning. På detta sätt styrs både viljemässiga rörelser och automatiska kroppsfunktioner.
Muskelceller är specialiserade på kontraktion, alltså den process där cellen kortar av sig och alstrar kraft. Tack vare denna egenskap kan musklerna röra kroppen och utföra en mängd olika funktioner – från att gå och prata till att andas och pumpa blod.
Nerv- och muskelceller kan anpassa sig till förändringar i sin omgivning. Tränas en muskel regelbundet blir den till exempel starkare och mer motståndskraftig mot uttröttning. Detta beror på att cellerna kan öka produktionen av de proteiner och andra molekyler som krävs för deras funktion.
Trots sina särdrag har nerv- och muskelceller också mycket gemensamt med andra kroppsceller. De innehåller exempelvis alla en cellkärna, cytoplasma och ett plasmamembran, och de utför celllivets grundläggande processer som ämnesomsättning och celldelning. Skillnaden ligger alltså framför allt i deras specialisering, inte i deras grundläggande byggnad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online