Hypoxi (otillräcklig vävsyrisering) försämrar muskelprestanda genom flera mekanismer:
1. Metabolsk skift till anaerob glykolys
- ATP-produktion sjunker från ~36 ATP/glukos (aerob) till 2 ATP (anaerob).
- Laktat ackumuleras → acidos → hämmar kontraktila proteiner, orsakar brännande/trötthet.
2. ATP-utarmning och kontraktilt fel
- Fosfokreatinbuffert utarmas på sekunder.
- Korsbryggscykling saktas → kraft och hastighet minskar.
- Uthållen kontraktion omöjlig utan oxidativ fosforylering.
3. Muskelskada (Långvarig/allvarlig hypoxi)
- Kalciumdysreglering → proteasaktivering (kalpain) → strukturell proteindegradering.
- ROS-burst vid reoxygenering (iskemi-reperfusionsskada).
- Nekros → rabdomyolys-risk (myoglobinuri, AKI).
4. Systemisk förstärkning
- Kardiac: arytmier, minskad utflöde → sämre perfusion.
- Neurologisk: konfusion, synkope, krampanfall, koma (hjärna mest O₂-känslig).
Återhämtning
Tillfällig hypoxi (t.ex. andhållning, kort altitud): snabb återhämtning. Långvarig/allvarlig: dagar-veckor för muskelreparation; permanent förlust vid nekros. Prevention: känna igen tidiga tecken (andfåddhet, cyanose, konfusion), återställ O₂, behandla orsak.
