
Den rundade utskott på ett ben som fungerar som fästpunkt för muskler och senor kallas ofta tuberositas (muskelknöl) eller tuberkel. Dessa utskott är täckta av benhinnan – det viktiga vävnadslager som gör att senor och ligament kan förankras stadigt mot skelettet.
Benets yttersta lager kallas benhinnan, eller periosteum. Den består av ett tätt lager av fibrös bindväv och är mycket kärlrikt, vilket innebär att benet får syre och näringsämnen via detta skikt. Benhinnan täcker hela benets yta utom ledytorna, där brosken istället utgör skyddet.
En av benhinnans viktigaste uppgifter är att förankra senor och ligament vid benet. Genom så kallade Sharpeys fibrer tränger kollagenfibrer från senorna djupt in i benvävnaden, vilket skapar ett extremt starkt och stabilt fäste som klarar höga belastningar vid rörelse.
Benhinnan innehåller dessutom osteoprogenitorceller – stamcellsliknande celler som kan utvecklas till osteoblaster, de celler som bildar ny benvävnad. Dessa celler är avgörande både för bentillväxten under uppväxtåren och för läkningen efter frakturer och andra skador.
Utan benhinnan skulle musklerna inte kunna överföra sina krafter effektivt till skelettet, eftersom fästpunkterna saknas. Skador på benhinnan, exempelvis vid benhinneinflammation (shin splints), kan därför orsaka betydande smärta och nedsatt rörelseförmåga. Att förstå benhinnans roll hjälper både idrottare och patienter att förstå hur muskler, senor och skelett samverkar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online