
Den stationära, fasta punkt som en muskel fäster vid i kroppen kallas origo. Origo utgör den ände av muskeln som ligger stilla under sammandragningen och fungerar därmed som muskelns förankringspunkt.
I de flesta fall är origo beläget på ett ben i skelettet. Det är från denna fasta punkt som muskeln utgår när den drar ihop sig. När muskeln kontraherar förblir origo i princip orörligt, vilket ger muskeln ett stadigt fäste att arbeta ifrån.
Den andra änden av muskeln – den som fäster vid det rörliga benet – kallas insertion. Till skillnad från origo rör sig insertion när muskeln drar ihop sig, och det är genom denna rörelse som kroppens leder böjs, sträcks eller roteras.
En muskel kan alltså sägas spänna över en led mellan två fästen:
När muskeln kontraherar dras insertion mot origo, vilket skapar rörelse i leden. Det är denna enkla men effektiva mekanik som gör att vi kan utföra allt från fina motoriska rörelser till kraftfulla lyft.
Ett klassiskt exempel är biceps: dess origo sitter fast på skulderbladet, medan insertion finns på underarmens strålben (radius). När biceps drar ihop sig böjs armbågen, eftersom insertionssidan rör sig mot den fasta origopunkten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online