När du lyfter ett föremål rör sig underarmsbenet, ulna, kring två viktiga leder: armbågsleden och handleden. Tillsammans gör dessa leder det möjligt för armen att böjas, sträckas och anpassas efter lyftets behov.
Armbågsleden är en klassisk gångjärnsled som gör att armen kan böjas (flexion) och sträckas ut (extension). När du lyfter ett föremål drar biceps ihop sig och drar ulna uppåt, vilket böjer armbågen. När armen sedan ska sträckas ut övertar triceps arbetet och drar tillbaka ulna till sitt utsträckta läge.
Handleden är betydligt mer komplex än armbågen och låter handen röra sig i flera riktningar: böjning (flexion), sträckning (extension), sidorörelse åt tummens sida (radialdeviation) och åt lillfingersidan (ulnardeviation). När du lyfter ett föremål kontraherar handens flexormuskler och drar handen samt ulna nedåt, så att handleden böjs. När föremålet sänks ner tar istället extensorerna över och drar tillbaka handen och ulna till ett utsträckt läge.
Under hela lyftet rör sig alltså ulna i en kombination av flexion och extension i armbågsleden, tillsammans med flexion, extension och viss rotation i handleden. Det är den noggrant samordnade verkan mellan muskler och leder som gör att vi kan lyfta föremål smidigt, stabilt och effektivt.
Värt att notera är att underarmens rotationsrörelser – pronation och supination – främst sker genom att strålbenet (radius) roterar runt ulna. Det ger handen ytterligare rörlighet och precision, exempelvis när du vrider upp en skruv eller vänder på en nyckel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online