Mänskliga ben är levande vävnad som försörjs av blodkärl och som ständigt växer och repareras. De skyddar och stödjer kroppen, fungerar som hävarmar som musklerna drar i, upprätthåller den kemiska balansen i blodet och bildar blodceller via benmärgen.
Det finns fem olika benformer i kroppen. Platta ben omfattar skulderbladet, bröstbenet och de yttre delarna av skallen. Långa ben är längre än de är breda och inkluderar lårbenet (femur), överarmsbenet (humerus) samt falangerna, alltså fingerbenen – trots att de är små till storleken räknas de som långa ben.
Korta ben har nästan samma längd som bredd, exempelvis handlovsbenen (karpalerna) och tarsalbenen vid ankeln. Sesamben bildas i brosk och uppstår ofta vid fingrarnas bas; knäskålen (patella) är ett välkänt exempel. Den femte gruppen är irreguljära ben, som har en mer komplicerad form – dit hör ryggkotorna samt vissa skallben, såsom kilbenet (os sphenoidale).
Benen växer under barndomen i epifysplattan, tillväxtzonen som ligger i ändarna av de långa benen. I vuxen ålder förbenas brosket i plattan och återstår endast som en svagt synlig epifyslinje. Tillväxten i dessa zoner avgör hur lång en person blir.
Akondroplasi, den vanligaste formen av dvärgvuxenhet, uppstår när de långa benen i armar och ben slutar växa under barndomen. Personer med detta tillstånd har ett proportionerligt huvud och bål, medan armar, ben och fingrar förblir förkortade.
En fraktur är ett brutet ben. Frakturer kan vara slutna, där huden förblir hel, eller öppna, där huden genomborras och benet sticker ut. Några särskilda frakturtyper är spiralfraktur, som orsakas av vridning av armen, Colles-fraktur (brott i handleden) och Potts fraktur (brott i fotleden).
Ben innehåller både röd och gul märg. Den röda benmärgen producerar röda blodkroppar. Hos vuxna omvandlas större delen av den röda märgen gradvis till gul benmärg, som består till största delen av fett – jämförbart med mitten av en skinkbensknota. Hos vuxna finns den röda märgen främst i kroppens bål: i skallbenen, revbenen, kotpelaren och höftbenen. Därför tas benmärg vid en eventuell transplantation oftast från höften, den mest tillgängliga av dessa platser.
Ett brutet höftparti betyder inte att själva höftbenet är brutet – det handlar i själva verket om ett brott nära lårbenets (femurs) hals, strax nedanför höftleden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online