Polykromasi är ett tillstånd där röda blodkroppar (erytrocyter) uppvisar en gråblå färgton när de undersöks i mikroskop på ett blodutstryk. Fenomenet uppstår när röda blodkroppar släpps ut i förtid från benmärgen, där de bildas. Den för tidiga frisättningen sker vanligtvis som svar på hormonstimulering till följd av anemi, men kan även bero på strukturella skador i benmärgen orsakade av en rad olika faktorer.
De flesta röda blodkroppar bildas och mognar i benmärgen. Under utvecklingen behöver cellerna fortfarande producera proteiner, och de har därför kvar både en cellkärna och ribosomer – de strukturer som tillverkar proteiner. Eftersom den enda uppgiften för en mogen röd blodkropp är att transportera syre, saknar den normalt sett både kärna och ribosomer när den lämnar benmärgen.
När röda blodkroppar frisätts i förtid har de däremot kvar rester av ribosomer. Det är dessa som ger upphov till den karakteristiska gråblå färgen vid färgning med Wright-Giemsa på objektglaset.
Ett hormon som kallas erytropoetin (EPO), som produceras i njurarna, styr hastigheten med vilken röda blodkroppar bildas och frisätts från benmärgen. När EPO-nivåerna stiger frisätts fler omogna röda blodkroppar, vilket leder till polykromasi. EPO utsöndras oftast som svar på anemi – ett minskat antal röda blodkroppar i blodet – vilket gör att anemi alltid bör övervägas som bakomliggande orsak.
Anemi kan bero på att produktionen av röda blodkroppar minskar eller att de blodkroppar som produceras är defekta på något sätt. Näringsbrister i järn, folat eller vitamin B12 kan leda till färre röda blodkroppar samt till att de som bildas får mindre av det syrebärande proteinet hemoglobin.
Aplastisk anemi innebär ett utbrett sviktande i benmärgens förmåga att producera tillräckligt med blodceller, inklusive röda blodkroppar. Talassemi är en genetisk sjukdom som gör att kroppen bildar röda blodkroppar med defekta hemoglobinmolekyler som inte överlever länge i cirkulationen.
En annan huvudorsak till anemi är förlust eller nedbrytning av röda blodkroppar. Ett tydligt exempel är blodförlust vid blödningar, vilket kan ge upphov till svår anemi. Det finns dock även tillstånd där röda blodkroppar förstörs utan yttre blodförlust – detta kallas hemolytisk anemi.
Hemolytisk anemi kan orsakas av autoimmuna sjukdomar, genetiska biokemiska defekter såsom brist på glukos-6-fosfatdehydrogenas (G6PD-brist) eller mekaniskt trauma, exempelvis i samband med hjärtkirurgi. Sicklecellsanemi (segelcellsanemi) är en kombination av defekt produktion och ökad nedbrytning – genetiska fel i produktionen av röda blodkroppar leder under vissa omständigheter till hemolytisk anemi.
Polykromasi kan även uppstå när benmärgen skadas, vilket leder till för tidig frisättning av röda blodkroppar. Den vanligaste orsaken till utbredd benmärsskada är infiltration av maligna (cancer-) celler – antingen från själva benmärgen, som vid leukemi, eller till följd av metastaser från andra vävnader. En annan orsak är benmärgsfibros, där okontrollerad tillväxt av omogna blodceller av olika typ leder till bildning av ärrvävnad som skadar benmärgen och försämrar dess funktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online