Blodproppar, eller tromboser, uppstår som en naturlig följd av skador. Om huden till exempel skärs och börjar blöda, sätter kroppen omedelbart igång koaguleringen för att stoppa blodflödet ut ur kroppen. När en blodpropp däremot bildas inne i blodbanan kan den färdas längs vener och artärer och till slut hindra cirkulationen. En korrekt diagnos bygger på en noggrann analys av de typer, symtom och tester som är förknippade med blodproppar.
Det finns två huvudtyper av blodproppar: venös trombos och arteriell trombos.
Venös trombos utvecklas långsamt. Symtomen tillkommer gradvis över tid och känns oftast igen på smärta, svullnad och missfärgningar i den drabbade kroppsdelen.
Arteriell trombos är resultatet av ett akut tillstånd och inträffar mycket snabbare än venös trombos. Den uppstår när kroppsvävnad plötsligt skärs av från sin syretillförsel, vilket gör tillståndet betydligt mer akut och farligt.
Venös trombos ger svullnad och rodnad i extremiteterna, som dessutom ofta blir ömma vid beröring. En venös blodpropp kan också lösgöra sig och vandra till lungorna, där den orsakar en lungemboli – ett allvarligt och potentiellt livshotande tillstånd.
Arteriell trombos är betydligt allvarligare. Om en blodpropp i en artär drabbar armar eller ben kan extremiteterna blekna och kännas svala vid beröring. Akut, intensiv smärta är vanligt i samband med arteriella tromboser, eftersom vävnaden snabbt förlorar sitt syreförsörjningsflöde.
Venös trombos diagnostiseras oftast med ultraljud, en icke-invasiv metod som visar blodflödet i venerna. Läkaren kan också använda en teknik som kallas venografi. Då injiceras ett kontrastämne i blodbanan och röntgen används för att skapa rörliga bilder av cirkulationssystemet. Blodproppar syns på bilden som områden med avvikande kontrast.
Andra undersökningar omfattar blodprov, bland annat analys av D-dimer, samt injicering av ämnen som hjälper läkaren att avgöra om en lungemboli föreligger.
Eftersom arteriell trombos är mycket allvarligare än venös trombos kombineras utredningen oftast med akut behandling för att rädda patientens liv. Beroende på var proppen sitter används olika metoder:
Kateterisering: En kateter kan föras in i hjärtat för att undersöka och ibland direkt behandla blockeringen.
EKG: Ett elektrokardiogram (EKG) används ofta när artärproppen är kopplad till en hjärtinfarkt, eftersom det registrerar hjärtats elektriska aktivitet.
Arteriografi: Metoden bygger på samma princip som venografi – ett kontrastämne injiceras i kroppen och röntgen används för att lokalisera blodproppar i artärerna.
Datortomografi (CT): Om artärproppen misstänks ha orsakat en stroke används datortomografi för att skanna huvudet efter blödningar eller tumörer.
Blodproppar är livshotande komplikationer. Dödsfall uppstår vanligen när en propp lossnar, färdas med blodströmmen till hjärtat, hjärnan eller lungorna och blockerar blodflödet. Kontakta läkare omedelbart om du har skadat dina vener eller artärer, till exempel genom sår eller trauma, och samtidigt upplever svullnad, rodnad eller smärta i extremiteterna. Ju tidigare diagnosen ställs, desto bättre är möjligheterna till effektiv behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online