När blev blodtransfusioner säkra? Historien bakom en livräddande metod

Blodtransfusioner blev relativt säkra först under 1900-talet, i takt med att man upptäckte blodgrupper och utvecklade metoder för kompatibilitetstestning. Denna medicinska genombrott har sedan dess räddat miljontals liv världen över.

Landsteiners banbrytande upptäckt år 1900

Grunden för säkra blodtransfusioner lades av den österrikiske läkaren Karl Landsteiner, som år 1900 upptäckte de fyra huvudsakliga blodgrupperna: A, B, AB och 0. För denna upptäckt tilldelades han senare Nobelpriset i fysiologi eller medicin.

Innan denna insikt var transfusioner en farlig chansning – många patienter drabbades av allvarliga, ofta dödliga, reaktioner eftersom ingen visste varför viss blod inte passade ihop. Landsteiners upptäckt gjorde det möjligt för läkare att matcha givarens och mottagarens blod utifrån kompatibilitet, vilket dramatiskt minskade risken för biverkningar.

Vidare utveckling under 1900-talet

Efter upptäckten av blodgrupperna följde flera viktiga framsteg som ytterligare förbättrade säkerheten:

• Kompatibilitetstestning: Korsprov (cross-matching) infördes som rutin för att verifiera att givarens och mottagarens blod är förenliga innan transfusion.
• Blodlagring: Utvecklingen av antikoagulantia och kylförvaring under 1900-talet möjliggjorde upprättandet av blodbanker, vilket gjorde blod tillgängligt när det behövdes som mest.
• Rhesusfaktorn: Upptäckten av Rh-systemet på 1940-talet kompletterade AB0-systemet och minskade risken för reaktioner ytterligare, särskilt vid graviditet.

Tack vare dessa framsteg är blodtransfusioner idag ett av medicinens säkraste och mest livsviktiga ingrepp, med rigorösa kontroller och tester vid varje enskild transfusion.