Blod är alltid rött – ljusrött när oxygenerat (artäriskt), mörkrött när deoxygenerat (venöst). Ådror ser blå ut på grund av ljus-vävnad-interaktion, inte blodfärg.
Optisk Fysik
- Hemoglobinabsorption: Oxyhemoglobin absorberar blått/grönt ljus (540, 580 nm); deoxyhemoglobin absorberar bredare (660, 940 nm).
- Ljuspenetration: Blått ljus (kort våglängd) penetrerar vävnad dåligt – det sprids/återstrålas. Rött ljus (lång våglängd) penetrerar djupare.
- Ådrdjup: Ådror är ytliga (0,5–2 mm). Ljus som når dem är utarmat på rött (absorberat av överliggande vävnad), så reflekterat ljus är relativt berikat i blått.
- Perceptuell Kontrast: Hjärnan tolkar den blåstiga nyansen mot varmare hudtoner som “blått”.
Viktiga Bevis
- Venöst blod uppsugat i vakuumrör är mörk vinröd – aldrig blått.
- Subkutana ådror hos albinos eller mycket ljus hud kan verka rödare (mindre melaninfiltrering).
- Under vatten ser ådror röda ut (vatten filtrerar rött mindre än vävnad).
Klinisk Relevans
- Pulsoximetri använder differentialabsorption vid 660 nm (rött) och 940 nm (IR) för att beräkna SpO₂.
- Cyanos speglar deoxyhemoglobin >5 g/dL i kapillärer – inte venös färg.
“Blå ådra”-myten är ett klassiskt exempel på hur perception skiljer sig från fysisk verklighet.
