
Blodets färg avgörs av hur mycket syre det innehåller och av hur ljuset interagerar med det. Syrerikt blod ser klart rött ut, medan syrefattigt blod har en mörkare, blåröd nyans.
Inuti kroppen transporterar artärerna det syrerika blodet från hjärtat ut till vävnader och organ. Detta syresatta blod är klart rött. När vävnaderna förbrukar syret blir blodet syrefattigt och ändrar gradvis färg till en mörkare blåröd ton. Det syrefattiga blodet förs därefter tillbaka till hjärtat genom venerna.
När ljus träffar blod absorberas vissa våglängder medan andra reflekteras. Den färg vi uppfattar är resultatet av just de reflekterade våglängderna. Syrerikt blod reflekterar mer rött ljus och framstår därför som klart rött. Syrefattigt blod reflekterar å andra sidan mer blått ljus, vilket ger det en blåröd eller lilaaktig ton.
Att blodet i venerna ofta ser blålila ut beror dessutom på att venerna vanligtvis ligger djupare i kroppen än artärerna. Ljuset som når blodet i venerna måste alltså passera genom ett tjockare lager av hud och vävnad. Dessa vävnader absorberar en del av det röda ljuset, vilket gör att blodet i venerna verkar mer blått för ögat.
Värt att notera är att blod aldrig faktiskt är blått – även det mest syrefattiga blodet är mörkrött. Den blålila nyansen är alltså en optisk illusion som skapas av ljusets väg genom huden och vävnaderna innan det når våra ögon.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online