Progressiv supranukleär paralys (PSP) är en sällsynt neurologisk sjukdom som orsakar en fortskridande nedbrytning av hjärnceller i hjärnbarken, de basala ganglierna och hjärnstammen. Tillsammans styr dessa strukturer vår förmåga att gå, hålla balansen och kontrollera grundläggande ögonrörelser. PSP drabbar cirka 20 000 amerikaner och insjuknandet sker vanligtvis hos män över 60 års ålder.
Den exakta orsaken till PSP är ännu inte känd, och det finns idag ingen specifik botande behandling. Trots detta har läkare lyckats kontrollera åtminstone några av sjukdomens mest försvagande symtom genom olika behandlingsmetoder och stödinsatser.
PSP ansågs länge, felaktigt, vara en variant av Parkinsons sjukdom – en vanligare åkomma med sina egna svåra konsekvenser. Även idag är risken stor att åtminstone några av dina besvär initialt tillskrivs Parkinsons sjukdom eller demens. Symtom som ofta feltolkas inkluderar tal- och sväljsvårigheter, stelhet, ostadiga rörelser, glömska, ångest och snabba känslomässiga växlingar.
Vissa symtom skiljer dock tydligt PSP från dessa andra sjukdomar. Det handlar bland annat om oförmåga att kontrollera ögonens fokus samt en balansrubbning som leder till fall bakåt. Synbesvären kan vara särskilt påtagliga när du tittar nedåt. Upplever du något av dessa symtom bör du kontakta din läkare så snart som möjligt för en noggrann undersökning.
Läkemedelsbehandling vid PSP har till stor del anpassats från behandlingar mot andra sjukdomar. Har du fått diagnosen PSP kommer din läkare sannolikt att förskriva mediciner som normalt används vid Parkinsons sjukdom. Dessa läkemedel hjälper till att höja nivåerna av dopamin – ett signalsubstans som är avgörande för korrekt överföring av signaler i hjärnan. Vanliga preparat är amantadin, levodopa och dopaminagonister.
Cirka 30 procent av patienter med PSP upplever viss förbättring i balans och rörelseförmåga när de använder dessa läkemedel. Tyvärr avtar behandlingens effekt betydligt efter ett till två år.
Av skäl som inte helt förstås kan vissa antidepressiva medel också lindra vissa effekter av PSP. Exempel på sådana läkemedel är amitriptylin, fluoxetin (Prozac) och imipramin (Tofranil). Diskutera alltid med din läkare för att ta fram en individuell och genomtänkt behandlingsplan som passar just dig.
Utöver mediciner används ibland kompletterande terapier för att lindra andra effekter av PSP. Det kan handla om fysioterapi för att bevara rörelsekontrollen, besök hos logoped för att hantera svälj- och talsvårigheter samt användning av prismaglasögon eller bifokala glasögon för att underlätta fokuseringen. Injektioner av botulinumtoxin (Botox) kan ibland användas för att tillfälligt förlama små muskler runt ögonen, vilket minskar ögonlocksryckningar och spasmer.
Anpassningar i hemmet och vardagen kan göra stor skillnad för personer med PSP. Har du problem med balansen kan en tyngre käpp eller en rollator hjälpa dig att undvika fall. Se även till att låta montera ledstänger i delar av hemmet där risken för fall är störst, exempelvis i trappor och badrum. Drabbas du av torra ögon till följd av nedsatt blinkfunktion kan receptfria ögondroppar bidra till att återfukta ögonen.
Ett stort psykologiskt stöd kan du få av att ansluta dig till en PSP-stödgrupp, där du kan dela erfarenheter med andra i samma situation. Att dessutom vårda starka familjeband ökar sannolikt din förmåga att hantera sjukdomens progressiva effekter och bibehålla god livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online