Ett gips är en ortopedisk avgjutning som används för att immobilisera en extremitet efter ett benbrott. Gipset är utformat för att hålla extremiteten i sitt normala läge, så att benet kan läka och nytt ben bildas i området kring brottet. Gips används för både överkroppens extremiteter (armar) och underkroppens extremiteter (ben). Bengips formas och anpassas specifikt efter den enskilda personens behov för att uppnå optimal läkning.
Det finns fyra olika typer av gips som används vid benbrott i benet: traditionellt gips, stöd (ortos), syntetiskt gips och skena. Traditionella gipsförband tillverkas med remsor av gasbindning indränkta i vått gipsmaterial. Gasbindningen torkar sedan under de kommande 24 till 48 timmarna och härdar till en fast form. Ett stöd är tillverkat av hårt plastmaterial och kan användas när brottet har stabiliserats, för att hålla benet på plats medan benet läker. Ett gips av glasfiber innehåller även plastremsor. Denna typ av gips är lättare att bära än traditionellt gips och finns i en mängd olika färger. Ett halvgips kallas skena och består av gipsplattor. Denna typ är temporär och måste ersättas med en av de andra gipstyperna.
Det finns flera olika storlekar och modeller av bengips som används beroende på typen av fraktur. Ett kort bengips appliceras under knät och ner till foten. Denna typ av gips används vid underbensfrakturer samt kraftiga vrickningar och stukningar. Ett cylindergips appliceras från låret till fotleden på det skadade benet och används vid benkirurgi, knä- och underbensfrakturer samt knäledsluxationer. Ett långt bengips immobiliserar från låret till tårna. Frakturer som behandlas med långt bengips inkluderar underbensfrakturer där det är nödvändigt att gå så högt upp på lårbenet (femur) som möjligt. För patienter med lårbensfrakturer kan ett spicagips användas. Denna typ av gips formar sig runt höften samt det andra, oskadade benet.
Ett bengips måste sitta kvar i flera veckor och upp till några månader, beroende på vilket ben som brutits och om ytterligare behandlingar krävdes, exempelvis operationer. Läkningstiden för skador på benen är längre eftersom dessa ben måste bära hela kroppens vikt och behöver vara stabila. Frakturer på lårbenet kan kräva gips i upp till 12 veckor, medan frakturer på skenbenet (tibia) eller vadbenet (fibula) kan kräva gips i 10 till 24 veckor.
Det finns vissa situationer där gips inte rekommenderas. En person som lider av en malleolfraktur (brott på ett av fotledens ben) kan inte bära ett kort gips. Ett långt bengips används inte vid knäskador (till skillnad från ett cylindergips) eller om det finns tecken på förskjutna benfragment, det vill säga brottdelar som inte kan riktas in korrekt. Vid skador där gips kan vara kontraindicerat krävs andra behandlingar, såsom kirurgisk omriktning eller extern fixation (skruvar och andra hjälpmedel för att hålla benet på plats) för att placera benet i rätt läge.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online