En bunion (hallux valgus) är en benutväxt vid leden i basen av stortån. Den orsakas vanligtvis av åratal av tryck på leden på grund av dålig gångmekanik, exempelvis överpronation – att foten rullar för mycket inåt vid varje steg. Dessa benutväxter kan också bero på trånga skor eller på en skada.
Bunions gör att stortån böjs mot de övriga tårna, och eftersom kroppens vikt vilar på stortåns led vid varje steg kan besvären bli extremt smärtsamma. Smärtan förväxlas ibland med gikt eller artros. En bunion kan innefatta både deformerad bentillväxt och inflammation i en slemsäck, så kallad bursit.
Bunions tenderar att gå i familjer, dels på grund av ärftliga fottyper, dels på grund av bristande kunskaper om korrekt fotvård.
Utväxter kan även uppstå på fotens motsatta sida, vid lilltån, men detta är mindre vanligt. De kallas ofta skräddartå eller bunionetter.
Svåra bunionbesvär, särskilt hos barn, bör alltid undersökas av en podolog eller allmänläkare.
Det finns flera sätt att lindra smärtan genom att behandla bunions hemma:
Omedicinerade självhäftande bunionkuddar och mullvadsskinn med dämpning finns i fotvårdsavdelningen på apotek och drogerier. Dessa kan lindra en del av belastningen på leden samt friktionen som uppstår när den förstorade leden gnuggar mot skon.
Kylbalsam eller ispåsar kan ge betydande lindring. Applicera flera gånger om dagen.
American Podiatric Medical Association rekommenderar att undvika skor med klackhöjd över cirka 5 cm och att istället bära skor med bred och djup tåbox. Detta betyder dock inte klovnor: En gammaldags skobutik där personalen använder den klassiska Brannock-mätaren är ett bra ställe att besöka för att få rätt passform. En skomakare kan dessutom ofta töja ut tåboxen så att dina befintliga skor får en bättre passform.
Ibuprofen, acetylsalicylsyra, naproxen och andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) kan lindra smärtan. Observera dock att dessa varken botar tillståndet eller hindrar det från att förvärras.
Stödinlägg (ortoser) är ett annat alternativ – skoinlägg som ger ett friskare och mer stabilt steg. De kan lindra en del av smärtan och förhindra att bunjonen förvärras över tid.
Om hembehandlingarna inte ger tillräcklig lindring kommer din vårdgivare att rekommendera en behandlingsplan. Den kan inkludera:
Foten tejpas för att hållas i en bra gångposition, vilket lindrar belastning och förebygger ytterligare skada. Foten kan även splintas för att räta ut tån.
Receptbelagda antiinflammatoriska läkemedel eller kortisoninjektioner kan rekommenderas för att lugna en inflammerad slemsäck och minska smärtan.
Behandlingen inkluderar uttöjning av tån samt fotövningar som stärker fotens muskler och bevarar rörligheten. En podolog eller sjukgymnast kan visa rätt tekniker.
Precis som vid artros kan högenergetiska ljudvågor användas för att lindra smärtan vid bunions.
Om andra behandlingar inte förbättrar tillståndet har en fotkirurg eller ortopedisk kirurg flera kirurgiska alternativ:
1) Att ta bort benutväxten.
2) Att kapa benet och rikta in stortån på nytt (osteotomi), samt hålla benen på plats med trådar eller pinnar under läkningsprocessen.
3) Att sammanfoga en led i mitten av foten med skruvar för att korrigera en envis bunion och åtgärda den instabilitet som ursprungligen orsakade problemet.
Operationen utförs vanligtvis inom dagkirurgin, utan nattsjukvård. Efter ingreppet behöver patienten bära en postoperativ sko eller fotledsstövel som håller foten på plats under läkningen – detta tar oftast mellan tre och sex veckor. Kryckor kan rekommenderas under återhämtningen.
Kirurgen kommer sannolikt att påpeka att det underliggande problemet som orsakade bunionen – oftast dålig fotmekanik – måste åtgärdas, och att aktiviteter som belastar leden, exempelvis löpning, bör pausas tills foten helt läkt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online