
Hosta uppstår när våra luftvägar blir irriterade. Det är en reflexhandling som utlöses av känslnervarna i luftvägarna och fungerar som kroppens naturliga försvar mot föroreningar som smuts och damm. När sådana partiklar tar sig ner i lungorna kan de annars orsaka luftvägsinfektioner.
Men inte all hosta är likadan. Genom att känna igen de olika typerna av hosta blir det lättare att förstå vad som ligger bakom besvären och när det kan vara dags att kontakta vården.
En hackhosta börjar ofta som en kittlande eller retande känsla längst bak i halsen. Vanliga orsaker är damm, tobaksrök, torr inomhusluft eller en virusinfektion. Halsen blir ofta öm och irriterad av det återkommande hostandet. Vid denna typ av hosta bildas inget överflöd av sleim – därför kallas den också för torrhosta.
Den produktiva hostan är typisk vid infektioner, förkylning och influensa. Trängsel i bröstet leder till en överproduktion av sleim som kroppen behöver bli av med. Sleimen blir ofta mycket tjock, vilket gör den extra svår att hosta upp.
Luftburna ämnen som pollen, damm eller avgaser kan utlösa ett astmatiskt hostanfall. Hostan är oftast torr och åtföljs av pipiga eller väsande andningsljud. När luftvägarna drar ihop sig till följd av irritationen uppstår andningssvårigheter, vilket gör denna hosttyp särskilt besvärande.
Allergisk hosta orsakas ofta av att näsan droppar bakåt mot svalget, så kallat näsdropp. Sekretet, som beror på en allergisk reaktion, rinner ner i halsen och skapar irritation som utlöser hostattacker. Även här kan luftvägarna dra ihop sig och försvåra andningen.
Kikhosta är vanligast hos barn och orsakas av en bakteriell infektion. Sjukdomen är mycket smittsam och känns igen på långdragna hostattacker som kan sluta i spasmer, kvävningskänslor eller kräkningar. Ett typiskt symtom är svårigheten att få i sig tillräckligt med luft mellan hostningarna.
Vissa sjukdomar ger återkommande, ofrivilliga hostattacker. Det gäller bland annat personer med emfysem, KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) och cystisk fibros. KOL-hostan är ofta torr och hes, medan en person med cystisk fibros vanligtvis har sleim och en ljudlig, våt hosta.
Kontakta vården om hostan varar längre än tre till fyra veckor, om du får blod i sleimen, andas tungt eller om febern inte går ner. Hos små barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar bör man alltid vara extra uppmärksam, eftersom hosta där kan utvecklas snabbare till allvarligare besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online